United States or Isle of Man ? Vote for the TOP Country of the Week !


Med ett kort adjö lämnade hon honom slutligen vid landgången, och när han ville behålla hennes hand och språka om nästa sommar, om brevskrivning och adress, röcks landgången undan hans fötter, att han vickade framåt och fick den våta mössan bak i nacken, samtidigt med att styrmannen röt åt honom uppifrån kommandobryggan: Får du loss ändan någongång, du?

Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt, i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig. Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats. I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.

Hon stod uppe öfversta däcket och hennes lilla knubbiga figur i den bruna resdrägten tecknade sig skarpt emot den hvita rökhytten. Vid hennes sida stod den lilla fröken Johnsson, smärt och rank i sin blåa paletot, långt ädlare i figurens linjer och hållning, långt vackrare med sin djerfva, allvarliga profil.

Jag avstår från kvällsammankomsterna crémeriet, jag fastar och undviker allt, som kan sporra den olycksdigra passionen. Men frestaren vakar. en ateljéfest återfinner jag den tillbedda, och till i österländsk dräkt, som förhöjer hennes skönhet, att jag kan bli galen.

Ni här, Mademoiselle de La Feuillade! Han tog hennes hand, och i det han ånyo vände sig till polisministern och de andra: Se här, mina herrar, ett bevis för, att jag har rätt! Mademoiselle de La Feuillade är, som ni alla veta, i

Ryggen och sidorna värkte och hon ville inte något sätt kunna hålla sig vaken. Petu, kom och vagga, att jag får lägga mig litet. Der skall du bulla, men låt inte barnet vakna. Ville, kom bredvid mig, hålls du stilla länge. Hon somnade genast som hon lade sig ned kläderna och vaknade ej, fastän Ville trycke sitt finger mot hennes kind och hviskade: Mamma, hoj, mamma!

Där fans bland hennes minnen också en stor packe gamla bref, hopbundna med rödt ullgarn. De voro alla från hennes forna beundrare och innehöllo dels blygare, dels djärfvare kärleksförklaringar. I de flesta brefven hade pappret i vikningarna gått sönder och bläcket gulnat, sina ställen alldeles förbleknat, att hon numera väl icke kunnat reda innehållet, om hon icke känt det utantill.

Uppvuxen i dess adliga kultur, har den sextonåriga fröken Augusta i sitt väsen en helt annan förfining än hennes syster prästgården. Hon spelar klaver, hon har läst Irving och Moore, hon skrifver vers, men framför allt: i hennes hjärta bor en adel, både bildningens och födselns, hvarur detta sextonåriga barn hämtar de ingifvelser, som göra henne till julkvällens tröstande ängel.

Förlåt, sade han gång gång och smekte hennes hand. Men hon stammade endast åter och åter detta ", !" Det var som om hon hade glömt alla andra ord. Tomas gick. Märta stod framför spegeln. Var hon densamma som förut? Eller hade hon blivit en annan? Och i kväll skulle hon dansa kring majstången med de andra med syskonen Hon drev av och an i rummen. Hur mycket kunde klockan vara?

Men det minns jag, att jag först längtade att ha henne undan; sedan tilltog denna längtan, att när vi för fem år sen stod vid tröskverket hos grannen, längtade jag att se hennes finger först mellan hjulen, sedan hennes arm, hennes kropp, och jag tyckte att jag skulle skrattat, om jag sett henne komma fram andra sidan som en sill.