United States or Oman ? Vote for the TOP Country of the Week !


Följderna af dylika oförutsedda omständigheter äro oberäkneliga, här ledde de dock endast till en öfvergående skilsmessa emellan oss fem kamrater, i det Ellen och Heggen redan eftermiddagen axlade sina renslar och omgjordade sina länder med de band som reglerade torn-uren, samt med kompass och karta drogo till säters »over til de höje fjelde», medan vi tre andra stannade qvar Vonheim till följande dags eftermiddag.

Han stälde sig nemligen till att granska hvar och en af oss, pekade Heggen och sade: »Du skall ha sätergutten du, för du är den minsta». Denna dag var det vårt öde att råka ut för medlemmar af ett kön, som vi beslutat att undvika länge vi voro vandring.

Högre och högre stego vi, blåsten hven kring oss, hvass, med helsning från isbergen; vi sträfvade upp till en fjellplatå, sågo en af kreatur tillstampad plats, en oslagen äng och en liten hydda . Ellen, främst i spetsen, ref upp dörren, försvann der inne, Heggen efter. Men intet jubelrop, ingen glädtig viftning i dörren märktes; eftertruppen tystnade tvärt och ilade efter med blandade känslor.

Och nu kom Ellen med handduk och Heggen med konjaksflaskan; der blef en frottering och ett skålande, ett skrattande och ett skämtande, vi kände oss varma som nybakade studenter. Nu måste väl sätervägen finnas! Ännu var det ljust nog till att urskilja spåren, och ljödo åter ropen: »Väg! Skodd häst!

Tillbakavisad vid potatisskalningen hade äfven Hertha sökt ett ögonblicks hvila, Ellen störtar in till oss med nedfallen hårfläta, med fasa i anletsdragen och en smutsig barnunge armen. »Hjelp, menniskor, Ave, Hertha, Heggen!

vi nu hade en legd förare, skulle han naturligtvis göra fullt gagn, d. v. s. före i den rigtning, som vi nu alla kände. Ellen stannade derför hos vår eftertrupp; Heggen fick uppdrag att springa nedåt fort hon kunde, och hennes lopp var icke ringa, för att rädda forellerna från kokning samt bringa dem stekpannan.

Hon är sällskapets vägvisare, troget understödd af: Heggen , 24 år gammal, stockholmska liksom Ellen och som hon utrustad med grå gummikappa, ortsinne och hemsydd rensel, men prydd med en randig ressjal öfver skuldran, kompass vid lifbältet, snabba fötter, torroligt lynne och ett dopnamn, som blott begagnades i svalare stunder.

Heggen låg denna och Hertha och jag försökte sofva i stugusängen. För oss två blef det dock föga sömn, ty förra nattens tilldragelser jemte Opsals starka kaffe hade en underlig verkan att bortjaga den.