United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu begriper jag icke, att jag ett ögonblick kunde förvirras av hans ord, så enfaldig jag annars är. Det är besynnerligt, att du, unga flicka, som jag gungat på mina knän, skall vara visare än den här gubben med det långa skägget.
Icke i den vilda skogen Har sin moders bo hon lämnat, Fostrad är hon under skygdet Af en fridfull mänskoboning. Från en ringa hyddas torftak Mången morgons ljus hon skådat, Sänkt sig stundom ned att plocka Korn ur vänligt sträckta händer. När den blåa vingen vuxit, Har hon flugit ut till lunden, Gungat på dess grenar, badat I dess svala bäckars vatten.
Han hade gungat Hermione på sina knän, då hon var liten, och var van att av henne behandlas ej blott med vänlighet, utan med den vördnad, varpå ett silvervitt skägg, trohet och redlig vandel ha anspråk. Min goda härskarinna, sade Medes, jag prisar gudarne, att jag nu får tala med dig. Jag skulle annars fått en sömnlös natt. Vad är det då, som oroar dig, min gamle vän? frågade Hermione.