United States or Montserrat ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ännu en kula från briggen slog ned i Kaikens tackling, den lade sig ned på sidan. Hvad skymtar mot vattnet? Var det stöten af fartyget som uppdref mjellhvitt skum, var det vågen som brusade öfver däcket? Lätta drägter fladdra, en tätt sluten krans af rosor, gungar ett ögonblick på vågorna. Ett rop, ett enda, ett skri af bäfvan ljuder, och vågorna sluka Kaukasiens och Georgiens skönaste tärnor.
Solen ler ju än från kullen, Vikens bölja gungar jullen, Aftonvinden för vår flagga Mot dess strand. Hör du de susande alarnes ljud? Ser du de grönskande ängarnes skrud? Njutom fröjden! Snart har tiden Satt för njutningen en gräns; Nana, snart är kärlekens Liksom sommarns stund förliden. Ren bland löfven blickar torpet fram; Skynden, fläktar, fören dit vår stam!
Jag går ned i staden för att förvandla en bankanvisning i sedlar och guld. Quai Voltaire gungar under mina fötter, vilket förvånar mig fastän jag väl vet att Carrouselbron oscillerar under vagnarnas tyngd. Men nu denna morgon fortsättes rörelsen på Tuileriesgården och ända fram till operaavenyen. Helt visst skakar alltid en stad något, men för att märka det måste man ha förfinade nerver.
Vid den sjunde skålen skedde en förfärlig allmän jordbäfning, kanske den, som omtalas i Es. 24:19, 20: "Jorden brister och brister, jorden remnar och remnar, jorden darrar och darrar, jorden raglar och raglar såsom en drucken och gungar såsom en hängmatta" o.s.v. Denna jordbäfning är sålunda verldsomfattande uti sina verkningar, och städer långt skilda från hvarandra beröras deraf.
Ty jag vill ledas dit och hvila där Och se, hur skön och glad naturen är, Och fröjdas än en gång åt land och sjö Och sen i våren, där jag lefvat, dö. Vind, som mig smeker och lämnar, Säg, hvart din kosa du ämnar, Skyndande, flyktig och snar, Säg mig, hvar hamnar du, hvar? Bölja, som gungar min julle, Skulle jag följa dig, skulle Årorna lyda ditt drag, Svara, hvar hamnade jag?
Som att jag bor i Skillinge men hafwer målat En Tafla som att jag ser att Herrn är putträtterat i Tidningarna och som är ett Fartyg en slättopadt Skonare i full Storm så dett hoppar oppet och ner ute i hafvet och gungar så så ingen Menniska dett kan förstå så frågas om jag får utställa dett i Stockholm där som att jag aldri varit men längtat ditet och länktat om igen.
Ingenting hjälper, den fortfar att skaka. Därefter sjunger det i fönstren, och kaminen tjuter som en hund, hela huset gungar som ett fartyg. Jag kan icke sova, och än är det min mor som jämrar sig, än den lilla som gråter.
Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar; jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp. På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.