United States or Angola ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nadja låg mot hans barm, pelsen värmde dem begge. Hans ridderlighet och vänskap vidgade horizonten betydligt under resan, hon höll hans hand inne i muffen, smekte den och kysste den. Då de hunnit hennes hem, brände den första kyssen het på hans läppar, och då de skildes, hade han gifvit henne löfte att komma redan i morgon. Fru Granberg låg hemma och grät.
Mäienens sleto ut flere par skor under sina promenader från den ena ändan af staden till den andra. Ingeniör Granberg hade de ekonomiska arrangementerna, och det var inte det minsta.
Den unge mannen, han hette Granberg, såg på en gång road och brydd ut. Han sneglade gång på gång förläget på sin hustru, som var en helt anspråkslös qvinna, icke mer ung och alls icke vacker, minst nu, då hon icke var frisk. Nadja roade honom, hon var så öppenhjertig, så naturfrisk, så passionerad.
Hon njöt af sin triumf och nekade bestämdt att sjunga mer. Dels kunde hon ingenting utantill, dels ville hon tala med ingeniören. Fru Granberg begynte i detsamma taga afsked. Nadja bad att få följa med dem. Naturligtvis kunde man ej säga nej. Man tog en istschwoschick, de båda damerna sutto tysta och stumma inuti, Carl satt på kuskbocken.
Fru Mäienen upptäckte för sent, att hon gjort en dumhet i att beskydda deras bekantskap. Pappa Mäienen än hotade än bad sin son, der var nära att ske en olycka. Dion hade blifvit som en »annan menniska», emanciperat sig från familjen, sagt upp »pappas kammare» och svärmade både dag och natt borta på egen hand. Maj månad kom. Fru Granberg hade rest.
Och detta var icke det enda man läste om Nadja. Den unge svekomanen Carl Granberg, som var tillfällig medarbetare i ett af hufvudstadens mest ansedda svenska blad, skyndade sig att meddela Nadjas succès till sina läsare. »Det är en originel och rik begäfning», skref han, »ett naturligt, friskt sprudlande geni, värdt uppmuntran.
Fru Bäck var vältalig i sin hänryckning, och Dion sjelf bockade och tackade, skinande af vänlighet och en viss blygsam artistisk sjelfmedvetenhet. Fru Granberg steg fram och räckte den unge mannen handen. Ni har gjort mig en stor glädje sade hon, det skulle vara mycket roligt, om ni ofta i vinter ville besöka oss! Detta var en stor kompliment, ty hon hade icke för vana att slösa med sitt beröm.
Hon hjelpte på med morgonklädningen, ledde frun till bordet, serverade chokoladen och kammade håret. Så gick hon in till herrn. Fru Granberg tog sitt handarbete, tårarne trillade en efter en ned på den lilla småbarnsskjorta hon sydde. Och så tryckte hon sina läppar mot det fina linnet och kysste det innerligt, som hade det förstått henne.
Herr Adolf bad sin hustru att tala med fru Granberg, för att få henne att intressera sig för Nadja, men fru Bäck ville icke. Gå sjelf sade hon mig förstår hon icke, och dig tycker hon om! Hon är inte af mina får. Och dermed tog hon sin man under hakan, klappade honom beskyddande på hans bleka kind och gick.
I den region, dit hon stigit ned, gaf emellertid detta korta rykte henne en viss popularitet. Hon blef modern och förstod en tid att hålla sig på höjden. Granberg och unge Mäienen förkastades, den förre emedan han plågade henne med sina löjliga fordringar på hennes ömhet för sig allena, den senare helt enkelt emedan han var »både fattig och dum». Löjtnant Ulf, numera stationerad i St.
Dagens Ord
Andra Tittar