United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft. Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig. De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Och i denna känsla blandade sig fruktan: var det då säkert vad hon sade, att de aldrig skulle kunna överraskas här? Just som han klätt sig färdig i badrummet han var så rädd att han placerat sina kläder där hörde han plötsligt ett litet skrik. Ziri rusade in, likblek, nära att falla. Han göm dig han! flämtade hon.
Fort, fort, säg ut! Vad menar du? Lekarens hand kom återigen ut ur gapet, men försiktigt och hastigt. Här har du min julgåva. Göm den raskt! På den kan allt bero. Valdemar kände, att han fick något tungt och kallt mellan fingrarna, och det slamrade, när han stack det under manteln. Han ville fråga något, men bocken rullade utåt golvet, träffad av väl tjugu spön från rököppningen i taket.
Och när jag hade hört och sett det, föll jag ned för att tillbedja inför ängelns fötter, hans som visade mig detta. Men han sade till mig: »Gör icke så. Jag är din medtjänare och dina bröders, profeternas, och deras som taga vara på denna boks ord. Gud skall du tillbedja.» Och han sade till mig: »Göm icke under något insegel de profetians ord som stå i denna bok; ty tiden är nära.
När de då hörde allt som stod där, sågo de med förskräckelse på varandra och sade till Baruk: »Vi måste omtala för konungen allt som står här.» Och de frågade Baruk och sade: »Tala om för oss huru det skedde att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.» Baruk svarade dem: »Han dikterade för mig allt detta, och jag tecknade upp det i boken med bläck.» Då sade furstarna till Baruk: »Gå och göm dig, du jämte Jeremia, och låten ingen veta var I ären.»
Nu tryck mig till ditt hjärta, göm mitt hufvud, att ingen ser mig, göm det vid din barm. och älska, älska mig! EBBA FLEMING. Han hennes son! Det var dock sant. Om himlen rättvis är, hvi faller blott på mig dess hand! Fjortonde scenen. De förra. Gif rum! HERTIGEN. En drunknad flicka! SCHEEL. Arvid Stålarms dotter! DANIEL HJORT. Ah! Det är hon! Blef det till slut ditt öde! Bort!
Modren sade: "Hvaraf blekna dina kinder, flicka?" Flickan sade: "Red en graf, o moder! Göm mig där och ställ ett kors däröfver Och på korset rista, som jag säger: En gång kom hon hem med röda händer, Ty de rodnat mellan älskarns händer. En gång kom hon hem med röda läppar, Ty de rodnat under älskarns läppar. Senast kom hon hem med bleka kinder. Ty de bleknat genom älskarns otro."
Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke. Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag; lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker. Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig. Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade: »Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en stenklyfta.» Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade bjudit mig.
De bjödo oss med spe och tvång: Upp, spelen, sjungen glädjens sång Som förr i Zions skara! Hvem ville spela mer i band, Hvem sjunga i vår träldoms land, Hvem kunde glader vara? Jerusalem, din helgedom, Om jag den kan förgäta, Må tungan låda vid min gom Och glöd mitt hjärta fräta.