United States or Algeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Säll den, som af år ej bryts, Som ung får falla i hjältars rund, Som blixten ler i sin tjusning Och ljungar, krossar och dör. Ack, tynande flamman lik Är ålderdomen. På hemmets härd Den flämtar matt och förbrinner Och höljs af aska och glöms. Hvi dröjer han, Fjalars son? Har Innishonna i lundars natt Hans stridshåg lockat till hvila, Förgäter Hjalmar sitt ord?
Nej, men jag struntar i etiketten, förtrogen med den herren som jag är. Minns mor den befängda historien? När jag skrev mig till Satan? Ja, tänk att den icke glöms, det är dock trettio år sedan? Så mycket och varaktigt nöje kan en enda människas lidande bereda.
Greven slog sig ned vid bordet, sträckte ut benen, krökte armarna och kvävde en gäspning. Se så, se så! Kära mor tar saker och ting för seriöst. Att glömma är all vishets begynnelse. Här i Sutre göms för mycket och glöms för litet. Han stoppade omsorgsfullt sin pipa, förde lågan in under turbanen. Och låt oss framför allt resonera raisonablement.
Det frö till lif, som i mänskan göms Af ljuset, I mörkrets fjättrar ej evigt glöms I gruset. Hvad döden fäller, Han återställer, Och knoppen blott, hvarur blomman väller, Är grafven. Hur säll i vaggans famn du hvilar än, Hur obekant med villorna och flärden! Din bädd af modershand bereddes den, Din ro af syskon från den högre välden.
HYLLOS. Hvar föll han, när och huru? För Apollos pil, Säg, eller såsom fiende för mänskohand? EUBULOS. Ve, han är död, mer vet jag ej. Med sådan sägn De kommit nyss tillbaka, kungens sändebud. HYLLOS. Så böj dig under höge gudars skickelse Och red hans grift och kalla dit hans hamn till ro, Ifall han obegrafven glöms i fjärran land. Det blir din gärd, den enda, honom ägnas kan.
Kom så oförtänkt en bildskön flicka, Som på några timmar honom lärde, Hvad han under tjugu år ej fattat. Tvenne myrtnar stå i Lauras fönster; Till den ena bär hon vatten ständigt, Men den andra torkar bort i krukan. Hvarför vårdas en och glöms den andra? Ty hon fick dem ej af en och samma, Men den ena af sin unga älskling Och den andra af sin man, den gamle.
Men om i hjältars land, i sena framtids år, Hans bragder blekna bortför större minnen, Om vid hans namn ej mer ett hjärta eldadt slår Och enslig, obesökt, med nötta runor står Den graf, hvari han göms, den trogne finnen; Då har hans lof, hans ära än ej dött, Då skall hans ande ila öfver hafven Med stolthet till det land, som honom födt: Här glöms han aldrig, här har för sitt folk han blödt, Här skall han lefva, om ock där begrafven.