United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lyft ditt öga och se där borta på bänken den gamle Aron, hur hjärteligt lugn han gnider fiolen och svettas; Sådan han syntes mig sist, då han spelade giga på tingsgåln, Syns han ännu, okufvad af ålderdom och bekymmer. Armen han svänger med kraft, lätt löpa de rörliga fingren, Ögonen lysa af frid, att med himmelens stjärnor förliknas; Modig, Rebecka, som han må du möta den svårare dagen."
Nu må jag prisa mig säll, ty jag äger ett hem, då jag lefver, Äger ett hem, då jag dör, där en vän och en annan kanhända Stannar och säger: 'Se här göms Aron den gamle från herrgåln. Träsket ljuder ej mer af hans morgonsånger, hans giga Klingar i stugan ej mer; men den åldrige sofve i frid här!` Sade och grät af glädje och tömde det fradgande ölet.
Honom, strax då han kom, tilltalte den ärlige Anders, Hvilken med ledsnad gned på fiolen, begärlig att dansa: "Skulle så sant du spela fiol, som du knäpper på giga, Kunde den yngre en stund få glädjas af dansen i afton; Men som ett väggspel sitter du nu och förmådde väl knappast Styra en takt, om ej jag med fiolen regerade polskan."
Honom dock, jämt kringknuffad och stött, framsläpade Ontrus, Mödosamt trängande fram till den rymliga bänken omsider. Sådant betraktade där den förståndige Petrus med undran, När han till bordet gick och tog välvördig sin plats in. Tiggaren Aron, så snart han lagat sin giga och värmt sig, Gick att sätta sig vid spelmännernas sida på bänken.
När Borg citerade slutorden i Arons berättelse: men själf med förnöjsamt sinne begär jag mitt bröd och spelar min giga, som syrsan sitter, fast solen är knapp, på det vissnade bladet och sjunger blef Runeberg så glad, att han sprang opp och tog vännen i famn.
Tiden läkte dock sorgen, och nu i främmande gårdar Blomstra de älskade barnen på nytt; men själf med förnöjsamt Sinne begär jag mitt bröd och spelar min giga, som syrsan Sitter, fast solen är knapp, på det vissnade bladet och sjunger." Sådant berättade där den ärlige Aron, och honom Hörde med tårar och gråt den goda, förståndiga Anna.