United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon prydde det med skogsblommor och grönt, som Sylvia, Maglena och Viva hämtade hem ifrån skogen, medan Pelle gjorde fint gården och krattade, samt bar undan löfaffall och riskvistar. Gertrud fäktade inne i mjölkkammaren. Hon bar ut filbunkar och getost och knäckte möra kornbrödskakor i passande bitar till måltiden. Smörbyttan med gult, nästan blomsterdoftande smör ställde hon midt bordet.

"Ja, jag vet int' om vi haft roligt. Men vi ha' hjälpt till i fähuse, vi ha' mjölka alla getterna", upplyste Ante tveksamt. "Ja, de var väl roligt de", afgjorde Gertrud. "Det är roligt också, för det blir fint efter", påstod Ingegärd bestämdt. "Och skrapa vi korna innan dom släpptes ut", sade Maglena belåten. "Precis det bruka vi göra också", föll Gertrud in.

Dockorna, som han bar i snöret över bröstet, trädde han upp fingrarna, och sjungande lät han dem tala till varann. Djävulsdockan och den blodiga mördardockan räckte varann genast handen, men där funnos inga ängelsdockor och inga skyddshelgon utom Sankta Gertrud, som kom för att hämta de döda till sin dystra boning.

Mamma som ju inte skulle komma till fäbodarna förrän söndagen kvällen. För henne väl som för hennes fyra systrar Angela, Ingegärd, Gertrud och Viva, hvilka äfven nyss stigit upp, var det ju ännu godt som morgon. Emellertid fick Elsa "Rofvorna", de alltid oåtskiljaktiga Ingegärd och Gertrud, med sig.

"Kom ihåg, Ante, att vi ha' varit elaka hvarandra för ingenting. Kom ihåg, att du måste göra oss snälla, söndagen", ifrade Gertrud. Hon vek redan upp klädningen omkring sig, som bondgummorna när de kommit åkande till kyrkan och satte den rödrandiga kråkan , beredd att ge sig af. "Och vi skola sjunga tillsammans, vet du, Ante", sade Angela. " nu före komma vi."

Maglena såg ängsligt bort till Ante, som helt ordentligt satt framme vid bordet och åt myrbär och gräddmjölk tillsammans med Angela, Viva och "Rofvorna", som prästbarnen Ingegärd och Gertrud kallades i förening. "Säg de om du vill", medgaf Ante, som såg systerns vånda. "Till mig, bara till mig", hviskade Sylvia. "Hur såg kyrkan ut?" "Grön inni, me blått tak." "Var det skogen?

"Där glor solen in genom fönstret, och gör sig till, som om den vore glad och förnäm", fnyste Ingegärd och slet i hårtestarna, som hon flätade. "Den ser ut som om den tyckte att vi skulle vara glada bara för vi ha' den", puttrade Gertrud och knöt en förarglig hårdknut underkjolsbandet med ilskna, häftiga rörelser. "Och inte en eldgnista i spiseln", muttrade Elsa.