United States or Malawi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Von Törne, vet du, var en äkta finne, En gammal, knotig björk med masur inne, Det var ej lätt att öfver honom rå, Det skulle vara hugg, som bet uppå. Han visste af det själf och trodde gärna, När folket sade, att han hade kärna, Att gamle Törne stod uppå sin kant Båd' som major och öfverstelöjtnant.
"Och får icke nu", så började han, "lilla Fröja fötter under sig att komma hem, så kommer hon ej på hela hösten; men jag vill slå vad att, om, det blott vill lugna en smula, vi hafva en af hennes gossar efter oss, innan det dagas i morgon; eller hvad menar ni, min far?" "Såframt hon ej förut i natt hittat på Holmön eller något annat torrt ställe", invände den gamle. "Allt annat!" sade gossen.
Och där sitter han på sitt skräddarbord och syr och syr medan hans fattiga liv stupar ned mot den evighet som han aldrig är rädd för, mot den död som han håller av som en vis vän därför att den ej mer kan förfära en nerv i gamle Efraim.
Harald Tandrups berättelse är rik på egendomliga och fina drag, men det märkligaste är kanske tonen öfver det hela. Det är en fantastik af en märkvärdigt litet fantastisk hållning. Här umgås gengångare, människor och möbler på det förtroligaste vis i världen, och ingenting i berättarens ton antyder att det ligger något ovanligt i det. Författaren till Det gamle Hus är en poet, i
Hennes gestalt var späd i linjerna, som en ung flickas, och smög sig mjukt efter länstolens svängda ryggstöd. Hon satt med händerna i sitt sköte och såg ut öfver hafvet, som för hennes inbillning blef till Okeanos, bakom hvilken de gamle drömde sig Hades, himmeln eller helvetet bortom lifvet, bortom det närvarandes tomhet. Ditåt sträckte hennes längtan.
En dag för honom trädde en yngling fram, Hans son det var, han ägde ej flere; Med lifvets ljusa vår i sin blick han såg Den åldrige an, han talade så: 'Bygg mig en drake, fader, och red mig ut! Din ungdoms banor locka mitt sinne. Min arm är stark, het sjuder min blod. Bort, bort Jag längtar ur hemmets kvalmiga dal. Tyst satt den gamle.
Den senare samlingen, som kräfde mera möda och tid, utkom först 1860. Som en gemensam ram för Sägnerna står bilden af Fänrik Stål, som skalden funnit hos den lättretade gamle underofficeren på Ritoniemi, dock så, att Fänriken hade både kännedom om och uppfattning af åtskilligt, som låg utanför gubben Pelanders horisont.
FRANK. Nåväl, ett täcke, fäst För hvarje fönster, tempererar ljuset; Det kan min herre minnas till härnäst. v. DANN. Gå, Julia, genast du och skaffa täcken! FRANK. Behöfs ej. Jag blir hemtam snart som gäst, Jag vill gå själf och välja dem på fläcken. v. Blir det ej karl af den, så rider näcken. FRANK. Han finns där nere ju, er ynkerygg, Han, som mig körde hit? v. DANN. Hvem, gamle Trygg?
Han kände det som han plötsligt fått lust att skåla med hela lokalen, med vaktmästaren vid väggen, med fröken vid pulpeten och med den gamle uteätaren men han gjorde det inte, ty han var en behärskad man. De hade somnat då han kom. Han smög sig fram och såg på dem. Modern låg med händerna knäppta som till bön.
Och så, till sist men ej minst, om ej den gamle Gud Fader talat till honom så allvarligt mitt i skogarnas gripande tystnad, att han vid tjugu år plötsligt lade om sitt leverne och sedan vart en av traktens frommaste män! Jo, svarar Efraim Ramm själv, då hade jag blivit rövare och mördare och slagskämpe och allting kanske simpel tjuv också. Jag hade fröet till alla synder i mig.
Dagens Ord
Andra Tittar