United States or Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fjalar åter triumferar öfver sitt fulländade verk, han tillbes af ett land, hvars lycka och flor han skapat, det finns ingen, som vågar mäta sig med honom; hvad han på jorden kunnat åtrå, har han vunnit, han tycks äga allt, och dock äger han intet bortom det mål, dit åren föra honom, bortom förvissning och död.
Hon var icke skön, allra minst en skönhet af det smäktande slag, som mången älskar för dess vekhet och känslighet; men hennes växt var ungdomlig och full, och hennes anlete, behagligt och friskt, bar inga spår af den förvissning, ett själfskapadt lidande och en retlig svaghet i lynnet så tidigt vålla.
I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande, vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.
Men midtibland de ljusa skiftningarna i hennes anlete såg jag nu för första gången ett drag, som blott sällan bortblandades och aldrig försvann, ett drag af lidande och förvissning, likt den första skugga, som mulnar på den hvita liljans blad och ej en gång i skimret af solstrålar upphör att förråda, att blomningen når sitt slut.
Med full vetskap om, huru "hatet" till skökan , 18:16, redan begynt uti folkopinionen, och i helig förbidan och förvissning om sjelfva staden Babylons fall, som nu omedelbart förestår, nämligen vid den sjunde skålen, ropar han sin dubbla: " Fallet, fallet är det stora Babylon!" Den tredje varnar emot att tillbedja antikrist .
Vet du, så barnslig jag är, begärs jag dock ren af en fästman." "Fästman!" ropte förskräckt den vackra Johanna och fällde Händerna ned, "helt visst har den stolte befallningsman friat? Väl anstod det den åldrige herrn att söka en sämre Flicka än ni, en mera bekväm att dagar och nätter Värma hans svalnade famn och smittas af ålderns förvissning.
Att så är förhållandet bör vid närmare eftertanke knappast förvåna. Bakom känslan av ens egen betydelse ligger nämligen ingenting mer och ingenting mindre än ens medfödda förvissning om att man är mänska, en individ, som i trots av sin egen mer eller mindre framträdande yttre betydelselöshet dock är olik alla andra individer, "en enastående och enhetlig tillvaro".
Ett tryggare fastebref hade Runeberg dock i den inre förvissning, som är den sanna kallelsens kännemärke. I Svenska akademin var man betänkt på att gifva Runeberg det Lundbladska priset, men afstod i följd af politiska betänkligheter under dessa julirevolutionens och den polska resningens dagar.