United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
På väggen bakom mig hänger en annan modern tavla. Den är målad av en ung man, som älskar de stora linjerna. Den föreställer ett torg i kvällsbelysning i mars månad. Torget är gult och träden blåa, varigenom jag påminnes om mitt fosterland. Men det mest karakteristiska för tavlan är annars torgets kolossala utsträckning.
Ren då jag föreställer mig nu den ädle allena, Ser, hur fattig han är i sin rikedom, utan en vänlig Hand, som det tunga lättar och ger det lätta sin ljufhet, Veknar jag nästan och blir allvarlig och ville för mindre Håfvor än hans gå glad att hugna den åldriges dagar. Sådant är kärlek, toka, och sådant kallas att älska. Nämn mig då mer ej unga!
Jag föreställer mig, att själva naturen bestämmer fanan, under vilken vi ställa oss i denna oförsonliga kamp. Naturen, den goda modern, sörjer lika för sina barn och sänder med sträng opartiskhet förstärkningar till bägge lägren. Hon fyller lika gärna jesuiternas seminarier med lärjungar, som hon skänker kämpar åt barrikaderna.
»Och de sprickor, längs hvilka vulkaner uppstå?» »Nej.» »De äro jordorganismens sjukdomar , min herre.» »Det förstår jag inte.» »Vi föreställer oss en björk, till exempel. Trädet har sin normala temperatur märk ordet temperatur genom hela stammen.» »Ja, naturligtvis.» »Barken är glatt och jämn.» »En ungbjörk således.» »Ja.
Jag har uppriktigt sagdt inte nu läst abbé Prévosts roman i dess finska dräkt. Men jag föreställer mig, att den specialist på romansk litteratur, som dr Jalmari Hahl är, har skridit till öfversättningsarbetet med allsköns intresse för uppgiften och följaktligen har gjort sin sak på bästa sätt.
"Om vi skulle dö på en gång, John, så att inte någondera skulle bli lemnad ensam kvar." "Sluta upp nu redan, min älskling, med att tänka på döden." "Jag kan inte. Den sväfvar ständigt för mig. Ibland, då jag föreställer mig, att..." "Att hvad?" "Att du kanske skall dö," fortfor hon sakta och förfärad, "lemna mig och barnen..." Alma kunde ej mer hejda sin gråt. "Men, Alma, du är ju en riktig toka.
Du, Hermione, gjorde honom till människan i allmänhet, till märkesmannen för vårt släkte; jag åter gjorde honom helt enkelt till atenare. Det förra var kanske för mycket; det senare är bestämt för litet. Låt oss gå en medelväg och göra honom till hellen! Vi ha rätt därtill, ty Aten har alltid varit Hellas' hjärta. Antaget! sade Hermione. Narkissos föreställer hellenen! Gott.
Hanna hade åhört henne tyst och tryckte hennes hand vid de sista orden. Jag tror, sade hon, att vi böra akta oss för sådana inbillningar. Det är att gå de djupa, äkta känslorna i förväg och liksom pluttra bort deras kraft. Jag har aldrig erfarit något dylikt, men föreställer mig, att det är som när barn äta omogna frukter. De inbilla sig att de smaka bra, men taga lätt skada deraf.
Jag föreställer mig, att vad Plotinos uppnådde genom att sänka sin ande i det begrepps- och formlösas hav, det ägde Josefs son mer av naturen, och såsom något stadigvarande, så att han kunde vandra bland människorna och verka i det yttre, utan att hans skådning i det gudomliga vart grumlad. Vad han ägde i högsta mån, det äga vi alla, åtminstone till möjligheten, i en lägre.
Anna-Clara såg på oss bägge så nedlåtande som endast en kvinna kan se på två dumma karlar och så sade hon: Usch, vad ni ä dumma. Dom ä ju inte levande de ä ju bara som dom föreställer! Då drogo vi oss tillbaka mycket generade och jag tänkte: Min dotter saknar all konstnärlig begåvning gudivaretackochlov! Men hur skall det gå för Sten? Fru Göransson hade bott hela sommaren på landet.