United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !


Domen häntyder ej heller någon annan förbrytelse än obetänksamhet och oförsynthet. Sjelf har han aldrig visat någon ömtålighet deröfver eller ens dröjt vid detta minne. Han synes ej hafva blifvit vidare förföljd af Gyllenstjernorna; tvärt om, en af dem bestälde senare en grafsång af honom.

ut ur helgedomen, ty du har begått en förbrytelse, och HERREN Gud skall icke låta detta lända dig till ära for Ussia ut i vrede, där han stod med ett rökelsekar i sin hand för att antända rökelse. Men just som han for ut mot prästerna, slog spetälska ut hans panna, i prästernas närvaro, inne i HERRENS hus, bredvid rökelsealtaret.

Och som man sade, att barbaren kunde lindra hennes smärta, hvilken gaf en skymt af oro åt den höge Förnuftets sols helgade och ostörbara tid, hade man kallat honom, och när han skulle bort hörde han omtalas min herres förbrytelse och straff.

Man kunde knappt tänka ut nog strängt straff för en sådan förbrytelse. De hade glömt all vaksamhet för egen del, anade ej den hemska fara, som lurade dem själfva. Just i detta nu kom nämligen ett vidunder, ett odjur rusande fram från skogens mörka dimmiga gömsle, lurfvigt, hiskligt, och det vrålade att träd och blad skälfde. Indianerna stodo en sekund lamslagna.

Trött nedkastade han sig vid foten av en gran och sökte samla tankarne för att med lugn betrakta sin ställning och fatta ett beslut om vad som borde göras. Har jag verkligen gjort mig skyldig till en förbrytelse? tänkte han för sig själv. Lade jag icke band mitt sinne, fast de retade mig det gruvligaste sätt?

Om ett orättfärdigt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående någon förbrytelse, skola båda parterna träda fram inför HERRENS ansikte, inför de män som den tiden äro präster och domare.

Men härmed faller hela bevisföringen för hennes oskuld till intet. hon vägrade att tillhöra Claircy, begick hon tvärtom ett dubbelt brott: mot honom och mot sig själf. Hans död är hennes verk. Och kommer således Romaine Mirmaults lif att bli den långa botgöringen för en dubbel förbrytelse.

Det var, som om en ond aning eller ett oemotståndligt vemod legat lur inom mig och hindrat mig från att helt följa hennes känslors flykt. Efteråt kan man minnas sådant, och man kan anklaga sig själv för vad man försummade, som om man begått en förbrytelse. Jag minns ännu, att jag förstod hennes stämning och, av vad som sedan följde, vet jag, vilken väg hennes drömmar togo.

Hon är i sina egna ögon ett slags lifslefvande förbrytelse, och ständigt är den tanken henne nära, att hennes föräldrar äro förtappade, och att hon själf »tillhör djäfvulen allt från sin födelse». Främmande i sin hembygd, utan hemortsrätt i världen, en främling bland människorna står hon inför sin egen känsla, och sådan är bakgrunden för den trånad, det svårmod som märkt hennes väsen.

Hon måste läsa det brefvet, visste icke hvarför, men kände det starkt, att hon skulle ha följt ingifvelsen, äfven om hon därmed begått en förbrytelse; men det var ju ingen förbrytelse att läsa ett gammalt brutet bref, adresseradt till en människa som var död. Om det innehållit någon hemlighet, som hon önskat taga med sig i döden, skulle hon icke ha glömt det kvar.