United States or Bolivia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bägges furstar hafva fallit döde; Få af turkar hafva räddat lifvet, Och af servier hvad än är öfrigt Ligger där med dödssår och förblöder." Medan korparna än tala detta, Kommer tjänarn Milutin till häst dit; I sin vänstra hand den högra bär han, Sjutton sår betäcka kämpens lemmar, Och hans häst är öfversköljd af bloden. Emot honom ropar skrämd tsarinnan: "Ve, hvad har dig drabbat, arme kämpe!
Nu, Dike, är ditt offer redt, förblöder snart Och hvilar kvalförlossadt på ditt altar sen. O ljufva fröjd af döden, när den kröner sist En kamp, som för det rätta kämpats lifvet ut! Hvad vore kungaspiran mig, hvad lifvets lust Af ungdom, kärlek, njutning mot min visshet nu, Att ingenting skall skilja mig från henne mer, Den gudahöga, som jag helgat lif och död.
Intet stål har genom mitt pansar skurit, Dock förblöder hjärtat af djupa sår. Gömma borde jag min blick för dagen, Och jag skyggar att se dig an; Men min skuld jag ville för dig få blotta, Därför bar jag lifvet och andas än. Jag är krossad. Dock min lott af storhet Hann jag taga, fast ung till år. Fråga sagan, lyssna, då barder sjunga, Och du skall förnimma, hvad Hjalmar var.
Sof, som liljan, hon slumrar bort, Flyktigt bruten af höstens vind. Sof, som hinden, tyngd af pilar, Somnar in och förblöder. Hvarför sörja förflutna dar? Hvarför minnas, att sällt du var? En gång måste våren vissna, En gång glädjen, o hjärta! Äfven du har din majdag sett; Hvad, fast icke den evig blef! Sök blott ej dess milda låga Än bland vintriga skuggor! Minns du sällhetens stunder än?