United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men hans aningar sade honom, att detta sammanträffande ej skulle blifva af uteslutande behagligt slag. Pompowski fördes in i generalens bibliotek. Knappt inkommen, mottogs han utan en hälsning af kommandoordet: »Sitt!» Ingeniören bugade sig. »Sitt, sitt, för fan.» Pompowski satte sig ned på en stol.
De gå till Västlandet. Men vem i Herrans namn köper dem där och varför? varför?» »Det skall jag säga er», sade Olaf Dahl. »Det gör bönderna på Västlandet. De tro, att boken handlar om Esajas.» Och det var sant; bönderna där äro läsare, de trodde, fan förtäre mig, att boken var om Esajas. De köpte två upplagor till och märkte inte ett ögonblick, att den inte handlade om Esajas.
Och jag skall befästa hans konungamakt för evigt, om han är ståndaktig i att göra efter mina bud och rätter, såsom han nu gör. Och nu säger jag inför hela Israel, HERRENS församling, och inför vår Gud, som hör det: Hållen och akten på alla HERRENS, eder Guds, bud, så att I fån besitta det goda landet och lämna det såsom arv åt edra barn efter eder till evärdlig tid.
Pastorn fick kalsongerna och pälsen på sig, sköt fötterna i sina bottforer, tog ner bössan från väggen och satte på en knallhatt; skakade ner fängkrutet och gick ut. Hej, vem där! ropade han. Flod! svarade en dov stämma bakom syrenhäcken. Vad fan står nu på, att du kommer så här dags! Ligger gumman i själtåget? Det är allt värre än så! lät Gustens medtagna stämma. Vi ha förlorat henne!
Det är länge sen, sade han stilla, jag var bara tjugu år, nu är jag tretti. För resten, må hin ta henne! Har du tänkt på varför jag ligger i den här kupan egentligen? Kommer jag någonstans, blir det nånting? Ä de nån mening i att leva så här? Han tycktes vända sig mot väggen. Jag ger även detta fan, sade han, i morgon ska jag ut i Haga och måla, nu har jag fem dukar hos juden.
Under de dagar som förflöto innan ingeniören tillfrisknade, fick general Swinekow förgäfves vänta på hans besök. Och för hvar dag som gick blef den gamle generalen mer och mer nervös. »Fan till bläckhorn» och »Den mannen måste jag träffa,» voro hans vanligaste satser. Ingeniör Pompowski, som var ogift och 28 år gammal, bebodde en lägenhet på tre rum i Orleanska Sudi.
Och se, dessa skola draga bort till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över det. De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.
Och inte var det sant om Valborg och Daniel heller, för di är inte på vind. I detsamma hördes ett skrik, ett otäckt skrik. Nu blev hon skrämd, sade pojken. Länsman reste sig: För fan! Finns det inte ljus nånstans? Vem är på vind? Det är gästgivarn, svarade pojken, han kom för en liten stund sen från ögårn. Nå, gudskelov, muttrade länsman. Då får jag hjälp med greven, om det behövs.
Nu tar vi å oss i skjortärmarna då. Ja, sade Stellan. Å så ställer vi oss ett stycke från varandra och när jag säger tre så glider vi över. Ja. Han vände sig ännu en gång om: Hör du, du på sladden, va fan du hetter, du ska ha linan över axeln och kring livet så du inte släpper taget, precis som sjömän, när di drar.
Stellan kunde ej förstå sammanhanget mellan dessa båda yrken, förrän Axel en dag i vredesmod utbrast: Se på Ibsen! Stellan stirrade på sin vän: Va menar du? Ibsen! Va fan har han med det att göra? Men nu var det Axels tur att triumfera. Han log en lång stund, ironiskt, överlägset. Till sist sade han: Du ä så djävla okunnig. Vet du inte, att Ibsen till en början va apotekare?