United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


»Har du aldrig tänkt en saksade jag. »Olof kan jag tänka mig som en stor människa, som fullvuxen. Och Svante också! De äro ju olika. Men jag kan dock tänka mig det med dem båda. Men Sven? Kan du tänka dig honom som stor? Var vill du göra av honom i världen? Var tycker du han skulle passa utom hos ossMin hustru log med ett smärtsamt drag, som bildade nålfina rynkor kring hennes mun.

Hon såg ut som om hon vore fullvuxen. Ett ögonblick befann han sig i en ytterst pinsam situation. Han visste ej, hur han skulle bära sig åt för att träffa henne. Att rakt fram till henne, tvärs över gatan, föreföll honom olämpligt. Alla skulle lägga märke till det ögonblickligen. Alla skulle genast förstå, att de voro förlovade.

Han rörde sig, var det inte den lilla japanska husguden, David handlat till sig i en lumpbod i New York? Jag är Tao, sade han. Ja visst, välkommen, Tao! Det vanställda träansiktet grinade, han såg ut som porslin och väggen bakom var blodröd. Nu kom Tao fram till bädden, han höll en kniv i handen, en gammal slidkniv med masurskaft. Han hade växt till storleken av en fullvuxen man.

sade Juda till sin sonhustru Tamar: »Stanna såsom änka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxenHan fruktade nämligen att annars också denne skulle , likasom hans bröder. gick Tamar bort och stannade i sin faders hus. En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru.

Dock, vi ha inte att tänka oss doktor Luotos idealitet som en frukt af okunnighet, af obekantskap med denna världen. Hans skarpa öga har pejlat djupen lifvets frånsida: »för hvarje fullvuxen man var det en offentlig hemlighet, att man i världen kan köpa äfven de vackraste kroppar för penningarEj heller böra vi fatta honom som en i ett fjärran blå förlorad svärmare.

Ty hon såg, att fastän Sela var fullvuxen, blev hon likväl icke given åt honom till hustru. nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka; hon hade ju nämligen sitt ansikte betäckt. Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade: »Kom, låt mig in till digTy han visste icke att det var hans sonhustru.

Erland, den blonde göten, var sjutton år, skägglös och långt ifrån fullvuxen; Assim, den mörke ättlingen av folket från Ganges, hade vandrat i tjugusex somrar, oräknat de två, hans moder burit honom sin rygg. De emot varandra, de lyfta armarne, de trycka bröst mot bröst; deras ådror svälla, deras senor sträckas, deras muskler spännas från hjässan till fotabjället. Men nu är segern avgjord.

O, min herre, hon var ett barn blott, ni var här; nu är hon fullvuxen, och hvarför skulle jag frukta att med glädje säga, huru skön hon är? Hvad har jag dock själf kunnat uträtta till hennes bildning, jag här i mitt dammiga förkläde, med händerna mörka af stoft och hufvudet fullt af bekymmer för mina örter och trän?

Flammor like i skälfvande skog, Genom fienders hopar Fram de flögo i stridens stund. Men när främlingars trots var brutet, När i Shelma de syntes igen, Milde voro de åter, Mer än strålar af sommarns dag. Hvi förgäta de stores söner Fädrens seder och nära sin harm, Om fullvuxen i yra Morvens lugn den en gång förstör?

Det följande året miste jag genom döden två af mina bästa vänner och en högt älskad, fullvuxen dotter. Och nu kände jag mig som förd fram ända till evighetens portar, jag fick en friare, klarare blick lifvet. Hugg och slag träffade mig icke mera, och icke kände jag mig häller längre kallad att utdela några själf. Jag gick ut ur kampen och blef endast en åskådare.