United States or Benin ? Vote for the TOP Country of the Week !
I långa tider ren Han från sitt trogna folk har varit borta; Nu, lik ett fruktbart år, Välsignelse till våra tjäll han bringar. Ren tvenne år förgått, Sen i sin hydda ensam blef Miljutin. Det var en morgonstund, Den gamle gått att andas vårens vindar. En rönn i blomning stod På gården, under den han valt sin hvila.
Men den gamles blick blef skum af tårar, Och han talade stolta ord: "Jag har sett mitt verk, det är nog, fullkomnad Lefver här för minnet den ed, jag svor. Ödebygder ärfde jag af fäder, Jag har skapat ett fruktbart land. Dessa tegar plöjde ej forna männer, Dessa hyddor sågo min ungdom ej. Jag har lefvat."
Acedian var rätteligen ett hypokondriskt svårmod, som lät den angripne förfalla till andlig tröghet och betog honom förmågan af fruktbart handlande. Så ser Dante på saken, när han i Infernos sjunde sång säger sina ord, stränga ord, om de lättjefulle. Bourget betecknar med acedia ett tillstånd af oro, i
Har landet vunnit frid med glans och ära, Har segerns Gud i nåd Beskärmat vår tsarinnas vapen åter?" Den komne talte så: "Långt närmare är fröjden oss, o broder; Vår furste kommen är, I natt vid slottet stannade hans vagnar. I långa tider ren Han från sitt trogna folk har varit borta; Nu, lik ett fruktbart år, Välsignelse till våra tjäll han bringar.