United States or Sierra Leone ? Vote for the TOP Country of the Week !
Några timmar efter detta samtal hade Eufemios ett annat med två män, som nyss anlänt från Rom. Biskopsstolen i Rom hade nu i omkring tre månader varit ledig. Friare till densamma funnos många. De olika meningsflockarne skyndade att samla sig kring sina huvudmän och framhålla var och en sin som den ende värdige att hålla löse- och bindenyckeln i sin hand.
Denna anblick bragte henne åter till besinning. I sådant tillstånd kunde hon icke gå in i salongen. Hon försökte lugna sig, drack vatten och gick fram och tillbaka i rummet. Från läktaren hördes musik. »Gammalpiga!» Det namnet skulle de icke gifva henne en gång till. Hennes sista friare, trävaruhandlaren, var ju tillhands. Hon fattade hastigt sitt beslut.
Hon hade icke så få friare den tiden, en repslagaremästare hade varit »riktigt kär», dessutom en äldre postiljon, som var trött på sitt rörliga ungkarlslif, samt en för detta militär, öfver hvars lefnadssaga ett visst dunkel sväfvade. »Att inte kusin tog en af dem», anmärkte Schana, inte utan en viss spetsighet i tonen.
Tre friare hade hon begråtit för deras otros skull. Hon mindes inte längre varken namn eller utseenden, men hon mindes greppet kring strupen och den leda smaken i mun. Och detta liknade. Det liknade så ackurat den kärlekskranka flickgråten, att mor i Sutre häpnade och blygdes för sig själv. Farten saktade, björklövet klaskade henne inte längre i ansiktet, inga grenar knakade och brötos.
Se, nu känner jag kärlekens makt, hur en friare älskas: Mera jag älskar min fader ändå och blomstren på hemmets Ängar och skogarna där och den solbestrålade fjärden.
Damerna Willman dröjde en halv sekund i förundran, men när tante Sara förskräckt och försynt ville slå in på en annan väg, fnöso de plötsligt av iver och störtade fram som fålar, varvid doktor Karolina lyfte sin kjortel till friare språng. Men de kommo för sent, ty i ett nu upplöstes scenen i intet, Olga försvann i lusthusets inre och förvaltaren trädde helt lugnt nedför trappan.
Jag var oförnöjsam och fann mig icke i mitt öde och klagade i min själ, och när jag fick en friare så gifte jag mig, fast jag visst inte tyckte om honom. Men jag hade lärt mig att man nödvändigt borde bli gift. Min man var glasmästare i en af våra minsta städer. Så länge mina 800 riksdaler räckte, för hvilkas skull han ock hade tagit mig, så stodo vi oss bra nog.
Således en och samma skål för Karmides' skugga, för hans änka och för din seger, som är förspelet till min egen! Tyvärr, min vän, det lönar föga att trösta änkan. Hennes gyllene behag äro på väg att vinnas av en annan ... Vad säger du? Hennes myntade behag, tillika med de omyntade, som ligga i hus och trädgårdar, hava funnit en väldig friare, som är värdigare än du att njuta dem ...
Fara från bal till bal, dansa och flänga omkring och inte sörja för någonting. Så gifter du dig efter några år jag borgar för att du här skall få fästmän tillräckligt att välja på. Men där? I Pöllismäki blir du säkert gammalpiga. Hvad skulle där finnas annat än bönder, klagade modern. Inte bryr jag mig om några friare. Och därvid blef det.
Det var mig en oerhörd njutning att få följa med blicken denna starka, smärta figur, som jag är alldeles tokig i. Hans blick glänste så lugnt och varmt emot mig, att jag kände det, som om jag vore ung och glad. Jag skrattade så oemotståndligt hjärtligt, att det kändes som om alla lifsorgan vidgats däraf och jag blifvit en sundare, friare människa.