United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det fanns två skäl, som talade emot. Dels var fadern ej framstående nog. Inte framsläpade han sitt liv under tyngden av en förfärande och ofrånkomlig förbannelse! Han var inte allvarlig nog. Han satt för det mesta om kvällarna på mässen, och Stellan förstod att anledningen varför han höll sig mera hemma den sista tiden var farmor: han vågade helt enkelt inte hålla sig så mycket från hemmet.
Honom dock, jämt kringknuffad och stött, framsläpade Ontrus, Mödosamt trängande fram till den rymliga bänken omsider. Sådant betraktade där den förståndige Petrus med undran, När han till bordet gick och tog välvördig sin plats in. Tiggaren Aron, så snart han lagat sin giga och värmt sig, Gick att sätta sig vid spelmännernas sida på bänken.
Under yttersta nöd framsläpade hon ännu ett par år af sin lefnad och lemnade vid sin död sin lilla tioåriga Clara alldeles värnlös. Lingdahls, som då bodde i samma stad, togo den lilla värnlösa flickan till sig. Det är allt, hvad jag känner af hennes tidigare historia. Jag såg henne sedan ofta nog i huset, en ytterst arbetsam flicka!
I fyra långa år framsläpade denne unge man, på vilken naturen och ödet slösat sina gåvor, sitt liv som en biltog i den lilla staden.
Framsläpade till altarrunden, upplyftes de av soldaterna. Petros bjöd dem knäböja. De lydde icke. Soldaterna måste böja deras knän med våld och trycka dem ned mot altarringen. När Petros räckte dem hostian, mötte henne sammanpressade läppar, hopbitna tänder. Personligheten tillgrep det sista medlet att spärra sitt heliga område mot yttre våld.
Dit framsläpade Ontrus den ölbetungade brodren, Leende glad, då han såg, hur innerligt djupt hans sömn var, Föll på sitt knä och skakade sakta den åldrigas skuldra: "Maka dig litet, maka dig, gamla Rebecka", han sade, "Närmare muren och drif den kurrande katten ur famnen. Att du i stället må få en blomstrande gosse bredvid dig!"
Här har jag en lucka i biografierna, men det vet jag att ätten framsläpade ett tynande liv ända till Carl XI. Då var det som släkten skulle slå ut i blom. Det fanns en son begåvad med något mindre huvud, men med mera fåfänga, med mindre känsla, men mera samvetslöshet än de andra barnen. Han sattes på kontor.