United States or Turkmenistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Peltonen var med ett språng framme, tog våldsamt barnet i armen, skakade honom och kastade honom med vild kraft ett långt stycke fram ibland snåren, derifrån den lille med en katts snabbhet genast ilade bort, som om ingenting hade händt.

Sergeanten hade under tiden ställt sig framme vid hästarna och småtalade med dem, det syntes honom omöjligt att bringa den vackra flickan till något förnuftigt samtal över landsbygdens behag. Torde likväl till hennes ursäkt böra anföras, att nejden emellan Arboga och Fellingsbro inte är överdrivet skön.

Huru han skulle kunna nalkas de skygga djuren för att håll dem med den tillfälliga harpunen, det visste varken han eller någon annan, men är olyckan framme, menade hans vänner, kan man sätta nät i vattentunnan.

Sedan kom hon plötsligt att tänka, att de säkert voro distriktsinspektriser. Och nu sågo de henne sofva midt dagen. De kunde tro henne vara lat och inte ge åt henne något arbete. Och kaffepannan, som ännu var framme. Hvad skulle de tänka om den? Att här inte alls var någon brist, eftersom man hade råd att dricka kaffe. Likt blixtar korsade sig dessa tankar i Maris inre.

Sjön låg alldeles stilla nu aftonsidan, och mellan träden sken solen gul och matt, den orkade nu icke elda varmt, utan glödde endast borta i väster, luften var redan en smula afkyld och i dalen började en fin, genomskinlig dimma sakta stiga upp ... man var redan långt framme i augusti.

Utan jag tyckte det var bättre att Stava kom ut. Och det tycker jag än. Fast det gick tok. Men inte vet jag, vad som flög i mig, att jag släppte henne till Frönsan. Det var väl det, att jag ville ha henne lite i närheten ändå. Och var fan framme. För det är , att en går och ställer och ställer och ställer. Tills det blir granneligt bra till det bästa. Tycks.

Och för att bereda honom en öfverraskning hade hon köpt dolken och låtit gravera in hans initialer i skaftet. När han kom till henne förmiddagen låg den framme bordet. Han tog den, mönstrade den småleende, höll klingan upp mot ljuset och sade: »den är vacker». Men plötsligt fick han syn initialerna och med en hastig rörelse lade han den ifrån sig.

Månke höll nog lika stadigt grepp i den han med. Längst framme, där vägen drog upp genom den redan norrsidan snöfria nipan syntes som en skog af grå, torra grenar. En skog, som sakta rörde sig framåt. Lapp-Mattes gaf till en ljudande jojkning, ett underligt, genomträngande skrän liksom från strupen och gommen i förening.

Nej int är jag sint", sade Maglena, "men när jag tänk dom blir jag mest rädd för folket vi ska komma till, ut i bygden. Jag är rädd för såna, som äg storgårdar. Dom ska ju ändå ha de bra, me pängar te köpa för, nödåre gör dom ingenting, "Ändå har en de bättre hos Pelle." Syskonen gingo i grupp framme hos Ante. De hade mycket att prata och fundera om.

Jag satt med gossarna framme vid sjuklägret, och vi viskade till varandra, talade ord, som aldrig skulle komma igen, och som ingen av oss längre kan minnas.