United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Petros bleknade märkbart vid dessa ord. Men han återvann hastigt sin självbehärskning och sade lugnt: Jag står till ditt förfogande, varefter han vände sig till Klemens och uppmanade honom följa sig. Vart gå vi, fader? frågade föreläsaren, vars hela väsen uttryckte en feberaktig spänning. Till Krysanteus' hus. Varför till honom och icke till domstolen eller fängelset?
Hon ville fördubbla sig för att ersätta hans förlust, vara icke blott hans mor utan också hans muntra kamrat. Från hufvud till fot ville hon svepa honom i sin gränslösa, ångerfulla tillgifvenhet för att godtgöra de många årens försumlighet hvad ville hon icke göra för sitt enda, älskade barn. Och pennan flög i feberaktig hast öfver papperet men så stannade den plötsligt.
Du skämmer alldeles bort din fiskarflicka! Men så är hon också lycklig! Säg! och du? Den unge mannen svarade icke. Han såg upp med en stor, feberaktig älskareblick och tryckte henne ännu en gång till sig. Kanske du ruinerar mig ... det är möjligt, hviskade han, men du är ljuf att ha i armarne! Min fiskarflicka! Min omisstänksamma älskling.
Hon var redan i tamburen, samlade ihop sina kläder i mörkret och började sätta dem på sig i feberaktig brådska. Hall kunde icke lugna henne: skrämseln hade fått makt med henne. Jag vill gå, upprepade hon, och hennes röst skälvde. Hon kunde icke få fram några andra ord än dessa. Hon var borta, och Hall stod ensam i rummet. Han såg på sin klocka: hon var icke mycket över halv åtta.
Han hoppades på det unga släkte, som var kallat att uppväxa under de samhällsformer Julianus skapat, under inflytelsen av den ande, som utströmmade från honom. Och liksom i förkänsla av att Julianus' bana ej skulle varda lång, ockrade Krysanteus med minuterna och arbetade med feberaktig otålighet.
På trefoten puttrade sumppannan. Kaffepannan stod nyskurad bredvid på sanden. Allt var rent i den lilla stugan, skinande och putsadt. I en stor, bred stol satt Kajsa med stickstrumpan, svag och feberaktig. Hon hade haft lunginflammation och lidit mycket.
Han grep den med feberaktig iver nyfiken lyssnade han äntligen efter tio minuter, vilka varit som timmar för honom, som väntade, bröts tystnaden kontorsdörren öppnades och en stämma talade. Det var varken Martinis eller Cramers. Men Wolfgang igenkände den. Det var doktorns arbetsförman, tysken Mayer, som talade. Herre Gud, en sådan olycka, Herre Gud, vad skall jag göra?
Förtvivlan och modersglädje kämpa i hennes tärda. infallna ansikte. De insjunkna ögonen lysa av en feberaktig glans. Nu höras steg i den branta trappan, som leder till kammaren. Dörren ryckes upp, och en kvinna, klädd i en vårdslöst sittande kiton, inträder gnolande på en visa. Vid Dionysos, sade Myro, ty det var hon som inträdde, bort nu med alla bekymmer! Se här vad jag i afton har skördat!
Vi äro alla tragiska, för vi ska' alla dö.» Han hade hetsat upp sig sjelf medan han talade och orden följde till sist efter hvarandra i feberaktig hast. När han framslungat sin sista paradox kunde modern höra på tonfallet hur han riktigt njöt af att ha funnit något som han trodde att hon skulle finna mycket barockt.
Och således förstod Wolfgang strax, att brevet kom från henne. Han slet upp kuvertet med feberaktig brådska. Hon skrev, att allt vore sig likt. Ingen tycktes misstänka det minsta, och hon meddelade, att Cramer plötsligt återkommit till Berlin och återupptagit sin ivriga kurtis av henne. Han följde henne överallt och lät sig ej avspisa på något sätt.
Dagens Ord
Andra Tittar