United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon skrattade och pratade och tyktes icke stort bry sig om sången, hvilken åter hade börjat. Jag kom plötsligt underfund med att min uppmärksamhet till den grad var riktad henne, att jag blott flyktigt följde med programmet. Jag försökte se åt annat håll och närmade mig estraden, för att höra festtalet. Det var vackert, fosterländskt och entusiasmerande.

Framme estraden stod Benjamin Hagelin och bredvid honom ett fett fruntimmer i svart sidenklänning. Det var fru Larsson, hustru till Bethaniaförsamlingens äldste, byggmästaren och bankdirektören. Och därför gräto zionisterna av glädje. Ty en större, mer betydelsefull, mer underbar erövring hade Benjamin Hagelin aldrig gjort. Och sällan hade Satans välde jorden fått en sådan törn.

Sjöngo de inte utmärkt? frågade jag Agnes, i det jag närmade mig henne, ty utan att märka det hade jag åter tagit några steg mot estraden. Sjöngo de inte utmärkt? Utmärkt? Hon rykte axlarna, gjorde en litet missnöjd min och skakade hufvudet. Månne du någonsin hört ens medelmåttig sång, du anser det där utmärkt?

Det hade varit skarpskyttebal om natten Stora Börssalen och man hade skurat och vädrat. Den bekanta estraden var uppbyggd; vaktmästaren borstade de blåklädda fåtöljerna. Icke var han mycket beläst i Svenska litteraturhistorien, den gamle, och att komma ihåg alla, det stod inte till. Det var andra tider det!

Aftonens stora händelse var över och den långa rad av stora och små syndare och synderskor, som nu vandrade över estraden, intresserade mindre. Endast Evelin och Gula Rosen omfamnades och kysstes gick det åter en stor fläkt genom salens dimma och dunst. Ty det var känt, att de båda kvinnorna levat i bitter fiendskap. Efter Evelin kom Elsa Sörman.

Agnes hörde min redogörelse och skrattade litet. Du kommer naturligtvis och hälsar mig? frågade jag. Ja. Det var roligt. När passar det för dig? När som hälst. Till exempel i kväll. Välkommen! En fruntimmerskör uppträdde estraden, och jag vände mig om för att höra den. Jag tykte de sjöngo alldeles utomordentligt och applåderade ifrigt, såsom alla andra.

Mitt hjärta flödade öfver af andäktiga festkänslor, och liksom alla andra kände jag mig fattad af en varm, patriotisk hänförelse. Efter psalmen följde en paus. Sångarena och musikanterna stego ner från estraden, och bland allmänheten uppstod någon rörelse. Jag såg mig omkring, men upptäkte icke en enda bekant. Idel främmande anleten öfveralt.

den uppresta estraden steg Fredrik Cygnaeus; pekande aftonskimret i vikarna och månen, som i vårnatten höjde sig öfver grantopparna, talade han om Finlands minnen och Finlands hopp, med maning att lefva och för detta land.

Kärleken är kontraband. Han hade haft några tomma äventyr, korta och bisarra, men lidelsen hade han flytt som pesten, och den hade heller icke sökt upp honom. Han älskade ingen, och ingen älskade honom. Han var världens fattigaste man. Sångaren estraden bugade sig och drog sig tillbaka under en lam applåd. De ädlare känslorna kunde denna lokal endast en succès d'estime.

Samuli tog sig en stol, bestälde sig af en kringspringande piga en biffstek och öl, och väntade han hvad som komma skulle. Fyra fem herrar i fantasikostymer sprungo in estraden, bockade och stälde sig i rad. begynte de sjunga. En var första sopran, en andra, en var alt och ett par basar.