United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Aina Berg och Bella hade smått funderat på att vandra till Karis Lojo och helsa på Verna Sommar, de voro genast med om saken. Alma Brennlund och Lilli Enestam gåfvo halfva löften, de tänkte med en viss ängslan på obeqväma skor och ändlösa dammiga vägar. Än du då, Hanna? frågade Bertha. Jag vill gerna ha dig med. Kan icke, svarade Hanna kort. Åh prat, nog kan du! Hvad skulle hindra dig?
Flickorna lemnade Bella dessutom ej i fred; två af dem togo henne under armen och tågade af med henne under ifrigt samspråk. Hvad hon ser bra ut, den der Rappe, sade Lilli Enestam, när de kommit ut på gatan. Nå, jag vet ej just, sade Agnes Lund. Såg ni, hon var klädd i gröfsta halfylle, sådant som våra pigor ej skulle täckas gå med. Hon är kanske fattig, yttrade Bella urskuldande.
Nej vänta, Bella, du måste titta hit först, ropade Lilli Enestam. Den här urkeden fick jag. Är den ej förtjusande? Hör du, Bella, skrek en tredje, fick du den der boken du önskade? Bella, kom, skall du få något godt. Vi plundrade julgranen först i går och jag tog med mig af de bästa konfekterna åt dig.
Nej, sade Bertha Eriksson med bestämdhet, om vi bjuda Cederström och Ståhle och Ryttersköld och sådana, så blir det hela bara skräp och kurtis och då vill jag ej vara med. Inte vi heller! hördes några röster. Det är ju allra bäst, om hvar och en får följa sin egen smak, sade Lilli Enestam, annars komma några af oss att i hvarje fall vara sura och missnöjda.
Man har sagt mig, att du kallat de närvarande marionetter; att du varit ohöflig mot fru Enestam, väsnats med pojkarne och burit dig oskickligt åt vid supén. Ehuru jag tror, att mycket af hvad man påbördat dig, är osant, ville jag likväl för din egen och Bellas skull gerna höra huru det förhöll sig.
En af fjerdeklassisterna, Lilli Enestam, hade bjudning på aftonen, och Bengt och Bella voro bjudna, likaså Hanna. Det skulle dansas, och Hanna, som hvarken kunde eller ville dansa, svarade nekande. Men Bella, som alltid hade roligt, som dansade gerna och var allmänt omtyckt, bad och tiggde, att Hanna skulle komma med. För min skull, Hanna, bad hon så bevekande, att en sten kunnat röras.