United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Blodshämnaren döda den dråparen; varhelst han träffar honom han döda honom. Likaledes om någon av hat stöter till en annan, eller med berått mod kastar något honom; att han dör, eller av fiendskap slår honom till döds med handen, skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en sannskyldig dråpare; blodshämnaren döda den dråparen, varhelst han träffar honom

Detta vare stadgat, för att blodshämnaren, om han i sitt hjärtas vrede förföljer dråparen, icke hinna upp honom, ifall vägen är för lång, och slå ihjäl honom, fastän han icke hade förtjänat döden, eftersom han icke förut hade burit hat till den andre.

Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, vilar ingen blodskuld dråparen. Men hade solen gått upp, när de skedde, är det blodskuld. Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, skall han säljas, till gäldande av vad han har stulit. Om det stulna djuret, det vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.

Och om blodshämnaren förföljer honom, skola de icke överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har dödat sin nästa, och utan att förut hava burit hat till honom.

Och menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand, och menigheten skall låta honom vända tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och där skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde översteprästen dör.

Men om dråparen går utom området för den fristad dit han har flytt, och blodshämnaren , när han träffar honom utom hans fristads område, dräper dråparen, vilar ingen blodskuld honom. Ty i sin fristad skall en dråpare stanna kvar, till dess översteprästen dör; men efter översteprästens död han vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.

Och detta skall vara en rättsstadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta. Om någon slår ihjäl en annan, skall man, efter vittnens utsago, dräpa dråparen; men en enda persons vittnesmål är icke nog för att man skall kunna döma någon till döden. I skolen icke taga lösen för en dråpares liv, om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden.

Och han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten, och till dess den dåvarande översteprästen har dött; sedan dråparen vända tillbaka och komma till sin stad från vilken han har flytt helgade de därtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det är Hebron, i Juda bergsbygd.