United States or Niger ? Vote for the TOP Country of the Week !


Aftonrodnaden bleknade, skuggorna växte, dimmorna stego upp ända mot gården, dolde träden vid ån och kommo de stora björkarne omkring brunnen att se mörka och underliga ut. Vid Agreens torp, borta i öster, skymtade snart månen fram. Mot natten blef det visst alldeles klart; godt att dimman låg där och skyddade mot frost...

Molnen därute hade skingrat sig och dimmorna samlade sig i vita flor över vattnet; solen gick upp och bröt in i brudkammaren, lyste det bleka ansiktet och de urvattnade ögonen, som knepos ihop, som om de stretat emot en frambrytande gråt. Håret låg i fuktiga tovor ner i pannan, den vita halsduken var svartfläckig, rocken hängde slapp.

Som om vi ville giva lille-brors själ fritt rum att flyga den väg, där vi icke kunde följa honom, öppnade vi dörrarna till verandan, och den friska morgonluften strömmade in. Det hade regnat natten, och genom splittrade moln bröt solen fram över landskapet, medan dimmorna flögo över vikens vatten. Den steg och steg, och vid dess strålar började fåglarna kvittra.

Hans öga brann som stjärnan klart, Hans panna lyste underbart, Från skuldran spridde sig hans dräkt Som dimmorna för vindens fläkt Och hastigt står en ängel där, skön, som skaparns himmel är. Ett saligare ljus gick opp, Hvart hjärta slog af fröjd och hopp, Det var en oförgätlig kväll Uti det goda folkets tjäll; Och skönare var ingen fest, Ty ängeln blef hos dem som gäst.

Solen bröt fram genom molnen, fjellen antogo de mest underliga former under de böljande dimmorna, hästarne drucko vid vägen när de hade lust. Det var en härlig, en upplifvande färd efter vistelsen det ödsliga Kvistberg!

Det var, som om denna fruktlösa ansträngning inverkat tavlan omkring henne. Färgerna bleknade, föremålen upplöstes i dirnmor. Filippos, var är du? O, kom, kom till din fader och syster! Var det denna bön som omskiftade tavlan till vad hon vart? Ur dimmorna framstod Tripodgatan i Aten. Hermione var förflyttad utanför sin faders hus. Gatan vimlade av människor.

Molnen därute hade skingrat sig och dimmorna samlade sig i vita flor över vattnet; solen gick upp och bröt in i brudkammaren, lyste det bleka ansiktet och de urvattnade ögonen, som knepos ihop, som om de stretat emot en frambrytande gråt. Håret låg i fuktiga tovor ner i pannan, den vita halsduken var svartfläckig, rocken hängde slapp.

Hon stod vid fönstret i sitt arbetsrum, det fina regnet dref som rök öfver trädens toppar och föll med sakta sus till jorden. Hela världen var som ett ändlöst grått i grått, där låg slöja öfver allt. Hon tänkte: sådan är våren här i norden; sollöst grå, öfvergifvet sorgesam är också våren i vår diktning. Kanske drömde hon också om att själf en gång lyfta vingarna och höja sig öfver dimmorna.

Hänemot morgonstunden reste hon sig upp; det var lönlöst att söka sömn hon satt och stirrade ut genom fönstret öfver det förbiilande landskapet, der dimmorna började skingras som spöken för den gryende solen. hon vände blicken inåt igen såg hon från den motsatta soffan ett par ögon som betraktade henne.