United States or Laos ? Vote for the TOP Country of the Week !


han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek. Ty Herren förkastar icke för evig tid; utan om han har bedrövat, förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd. Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

För mycket kött och ingen motion ger dem skabb och sjutton andra krämpor; och om valpsjukan inte dödar dem, skola de bli en hop vingelbenta, surögda stackare, som ni får skämmas för. För himmelens skull låt dem lefva hundbröd och hållas strängt». Samma man gör själf med stor stolthet hvad han fördömer hos hunden eller katten.

Ordningen går sin gång, riset blomstrar upp, övermodet grönskar; våldet reser sig till ett ris för ogudaktigheten. bliver intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods, och till intet bliver deras härlighet. Stunden kommer, dagen nalkas; köparen icke glädja sig, och säljaren icke sörja, ty vredesglöd kommer över hela hopen därinne.

Jag vill bli ordentlig! Som din fru skall jag vara bildad, ack! bildad, god, stilla, lydig, snäll. Oh! Hon kastade sig återigen framför honom, omfattade hans fötter och kysste dem nytt passioneradt och ömt. Han ryckte axlarne, talade i smekande ton, men afvisande, och slutade med att säga: Hur kan du tala om älskarinna och väninna? Jag har varit snäll mot dig, det är alltihop.

fort de kommo in tog han upp femtio kronor, lade dem bordet och reglade dörren. Tag fram spriten, allt du har, mumlade han mekaniskt. Det fanns både brännvin och punsch och han började genast berusa sig, mekaniskt, sjukligt och lugnt, utan att taga den minsta notis om flickan. Han grubblade över sig själv och söp, söp och grubblade, därpå började han småsjunga.

kastade han sig med sydländsk passion öfver tidens frågor af olika slag bland dem inte sist feminismen och hans teater blef till sin större part en skådebana för demonstration af teser. Butti var den födde ideologen. Bracco är den habile med s.k. teatersinne utrustade författaren af idéskådespel. I

De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se ossDe tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänktJa, djupa äro männens tankar och hjärtan. skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil. De bringas fall och straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

De reste sig, sökte reda hvar sitt par ben i den orediga hop af dylika, som upptog golfvet; sträckte armarne och anmärkte något om kalla nätter; derpå följde allmän kaffedrickning med fladbrödskrasande, och lemnade tre af dem stugan.

Han vände sig till Tiina Katri, som darrande stod bakom dem nära spisen. Ge mig tvänne bälten eller någonting sådant. Tiina Katri anade hans afsigt. Hon såg omkring sig och fann Annis lindor. Dem gaf hon åt doktorn, som med den ena band Maris fötter tillhopa och med den andra hennes armar bak ryggen. Derpå trycktes hon åter ner sängklädshögen i knuten.

Och Jonatan lämnade sina vapen åt gossen som han hade med sig och sade till honom: » och bär dem in i stadenMen sedan gossen hade gått, reste David sig upp södra sidan; och han föll ned till jorden sitt ansikte och bugade sig tre gånger; och de kysste varandra och gräto med varandra, och David grät överljutt. Och Jonatan sade till David: » i frid.