United States or Lithuania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Albert tog sin bricka, bar den, sedig som en kypare, uppför trappan, och gick bort till fören att bjuda sin reskamrat. Är det carolina? frågade hon. Jag dricker inte punsch. Drick nu ett glas punsch för min skull i afton, det blir svalt i kväll. Den är fin och god. Bra! sade hon, sedan glaset var tömt. Albert, det här är bättre än carolina.
Ja, det är naturligt, att den som inte har pastorat och älgstånd inte skall vara med på älgmiddag. Förstår du det, Carolina. Men nu ska vi se på vad jag har i fickan här för något! Carolina lämnade sin egalitetslogik i sticket och flyttade ljuset närmare för att skåda vad det bruna chagrinsetuiet kunde innehålla, som pastorn lade upp på bordet med en liten smäll, som om han slagit på trumf.
"Ni är tydligen basen i den här butiken. Nu vill jag veta " "Tyst!" dundrade överstelöjtnanten, och spände blicken i fången. "Nu vill jag veta", fortsatte denne oberörd, "vad man har gjort av min tuggtobak." "Namnet?" frågade överstelöjtnanten kallt. "Carolina Plug Cut, den bästa tuggtobak som finns, och den sista kakan jag hade, och nu ha de här drullarna tagit den och "
Sitt och ät salt strömming nu hela vintern, och tänk på njurkalvsteken tills det vattnas i mun. Och pastoratet sen? Va? Tyst, Carolina! tyst! manade pastorn och gick in och lade sig. Nästa Dalaröbud hemförde ett skålpund Rappé och grovsikt åt pastorn, som därmed fyllde sin dosa, för att åtminstone ha den behållningen att kunna få visa sin klenod.
Och vid middagsbordet, när pastorn tagit tre supar, hade guldklockan förvandlats till ett regalt pastorat. Ja, ser du, Carolina, Herrans vägar känner ingen, förkunnade pastor Norström, som just icke kunde sägas missbruka Herrans namn; och det som var nedertrampat kan rasande lätt bliva upphöjt; och vad mina gåvor beträffar, så vem vet, kanske det bara fattas förståelsen! Hm!
Och vid middagsbordet, när pastorn tagit tre supar, hade guldklockan förvandlats till ett regalt pastorat. Ja, ser du, Carolina, Herrans vägar känner ingen, förkunnade pastor Norström, som just icke kunde sägas missbruka Herrans namn; och det som var nedertrampat kan rasande lätt bliva upphöjt; och vad mina gåvor beträffar, så vem vet, kanske det bara fattas förståelsen! Hm!
Han gick den långa förfärliga Vaksalavägen, och han tyckte den var vacker; han sjöng och han sprang och han skrek för att få luft, ty han hade ju ingen att meddela sig med; han hade solen bakom sig och han såg sin skugga bli allt längre; men när han vände sig om, låg ännu alltid staden bakom honom, med Carolina, Slottet och Domkyrkan; en gång uppe vid Vaksala kyrka hade han förlorat dem ur sikte, men så döko de upp igen; när solen gick ner och lärkorna tystnat ute på de ändlösa åkrarna, kände han sig trött; han hade inga pengar.
Sitt och ät salt strömming nu hela vintern, och tänk på njurkalvsteken tills det vattnas i mun. Och pastoratet sen? Va? Tyst, Carolina! tyst! manade pastorn och gick in och lade sig. Nästa Dalaröbud hemförde ett skålpund Rappé och grovsikt åt pastorn, som därmed fyllde sin dosa, för att åtminstone ha den behållningen att kunna få visa sin klenod.
Han tog sin tidning, tände upp sitt ljus och somnade när Carolina kom, en halftimme derefter. Han somnade lugn och drömfri, lika lugn och drömfri som han skulle somna in hvarje natt ännu i flere år, ända in i en sen ålderdom. Och han visste att om han nästa dag skulle komma på den tanken att söka sig en maka, så skulle han få hvilken ung och älskvärd adertonåring som helst.
Och med den envishet, som är lika hos alla barn, återkom hon ständigt till detsamma: Gå inte pappa, jag är så rädd, jag vill ha Carolina, och Miranda från Heikki, gå efter Heikki, jag vill ha min docka, jag är så rädd. Patronen gick direkte in köket. Gå in till Clara, Lisa, befalde han ungen ligger och lipar. Carolina skall i morgon ha sig en sittopp för sin nattliga promenad...
Dagens Ord