United States or Kosovo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Barn af sommarn, lefde båda Lyckliga som den; Inga skiften, ingen våda Störde glädjen än. Af hvarandras kyssar sälla, Utan skuld att vedergälla, Utan oro Båda voro, Och de måste störas dock! Hur de dröja, hur de bida, Aldrig väckas de; Kärleken vid vårens sida Kan ej lif dem ge; Men på kullen, där de bärgas, Nya, sköna rosor färgas, Och i doftet Öfver stoftet Svärmar nya fjärlars flock.
Här, här, detta usla papper, bärgas det, fördärfvas åtta oskyldiga människor; kastas det ut att drifvas af vinden, se, så blifva alla dessa orörda i sin boning. Nu är stunden kommen. Människogunst och människoogunst lika mycket. Gåsevinge, var glad, du har gjort en ädel gärning!"
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter. I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne. Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl. Då tog Job till orda och sade: Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
Ängar äger han ock, kring hela hans socken berömda, Både på högländ mark och på låg, välrödjade alla, Hvilka om våren gro blomrika och bärgas om sommarn. Aldrig betar en tand på hans väl omhägnade ängar, Medan de stå i sin växt, de betas af lian allenast.
Det som ej giver sig under håns välde, varder gemenligen släckt eller allt sönderbrutet. Nej, ni skrämmer mig icke. Man står honom mot. Ja, med Guds makt, som är större än hans. Gemenligen är det något som dör i den människa, vilken står Jupiter mot. Men allenast den fattiga själen bärgas, är allt annat ringa. Bakom den mörka eller fastmera skinande punkten stå ännu många små stjärnor.
Och ofvan solens bana och stjärnornas Skall du mig följa, skall i min himmel än Vid salighetens tömda mjödhorn Lära mig skönare världar drömma. Solen bärgas, skymning nalkas, Nejderna af daggen svalkas, Rosenvingad sväfvar kvällen Till förtrogna dalar ner. Sårad af Cupidos pilar, I sitt öppna fönster hvilar Selma och från trånga cellen Utåt fältet ser.
Ack, vi skåda blott din yttre slöja, Blott de fåror, som din panna plöja, Icke fridens ängel i ditt hjärta, Ej det eden, som han skapat där. Se, när dagens purpurlågor glimma, Tjusar än en guldbestrålad dimma, Än en blomma, i sin knoppning röjd. Först när solens milda flamma bärgas, Flyr det bländsken, hvaraf gruset färgas, Och i oförgänglig skönhet tindrar Då det stjärnbeströdda fästets höjd.