United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu var han säker på att hans far aldrig skulle ge honom en sådan häst. Om nu bara Göran kunde förstå Och så kunde de leka tillsammans om eftermiddagarna med den och ha roligt. Göran kunde få komma hem varenda dag, om han ville... Men nästa morgon stod Göran och väntade på honom i bulevarden utanför skolan. När han fått syn på Stellan, sprang han mot honom, men på några meters avstånd stannade han.
Varför hälsar du inte? Jag ber om ursäkt, men jag såg inte. Nå, då får väl rektor och kollegiet lära dig att se upp. Smygaren, som fortfarande var i frack och på väg till censorsmiddag, snurrade om på klacken och gick. Stellan blev stående länge kvar. Det surrade i hans hjärna. Det susade i hans öron. Slutligen vände han sig om för att hinna upp Rose. Han såg henne ej i bulevarden. Hon hade gått.
Han vände sig om och kastade en skygg blick tillbaka i bulevarden. Bäckahästarna hade samlat sig i grupper, de viskade med varandra och sågo på honom. En klocka ringde någonstans. Han hörde bäckahästarna komma rusande över gatan fram mot porten och han sprang så fort han kunde in i närmaste trappuppgång, medan hans tant ropade: Inte så bråttom, följ med snällt!
Hon föreföll ovänlig, och då han frågade om orsaken, svarade hon med ett kort: Det ska du få veta sen! Möt mig i bulevarden klockan fem. Olyckligtvis var han försenad. Han hade följt Josef hem, blivit presenterad för hans föräldrar och bjudits på ett glas vin av fru Johanson. Man hade druckit Josef Nihléns skål, man hade hurrat för laudaturstudenten, som i sin ordning tackat vid ett andra glas.
Stellan var mycket tyst, högtidligt allvarlig. Mamsellerna Beckströms skola låg vid Östra bulevarden. Andra sidan den fanns fattighusträdgården och andra sidan trädgården kanalen, i vilken Bäckahästen höll till för att locka alla barnen med sig i kanalen under rasterna. Barnen i mamsellerna Beckströms skola kallades av denna anledning bäckahästarna.
Och nu, sedan han blivit äldre och hans tankar gingo till framtiden, hade han alltid tänkt sig som löjtnant i denna stad, där han fötts och levat. Han var ute och red i bulevarden eller på exercisfältet. Han gick med andra löjtnanter och drack punsch och whisky på Stora Hotellet eller mässen eller Sällskapet. Artillerister och underofficerare hälsade på honom.
Du kommer alltid med att du är en gentleman. Det är du inte! Det ska jag bara säga dig! För en gentlemans första plikt är att skydda en kvinnas heder och inte göra henne till en visa bland mänskor. Man behöver inte ha läst Ibsen och Nietzsche för det. Det kan du läsa i vilken engelsk missroman som helst. Han gick tyst vid sidan om henne bulevarden fram med blicken ned på gruset.
Då rasten började sade tant Augusta: Nu ska Stellan gå med de andra barnen ner i bulevarden och leka. Och Stellan får på inga villkor gå in på gården för där är det ett garveri och man kan falla ner i karen. Det är ingen lekplats för barn. Och inte ner i fattighusträdgården heller. Kom nu ihåg det! Ja. Stellan följde de andra bäckahästarna ut i bulevarden.
Han tog några steg fram och tillbaka, kastade en snabb blick mot artilleristerna bakom det höga järnstaketet och sade: På stället vila. Långt borta ifrån, åt Östra bulevarden till, hördes de trasiga tonerna av en tillfällighetsorkester. Giv akt, kommenderade den förfärligt store pojken. Kom nu ihåg att när demstrationen gått förbi så följer vi efter. På stället vila! Musiken kom allt närmare.
Då Stellan och hans tant denna morgon från Södra kaserngatan svängde in i bulevarden, såg han redan på avstånd barnen. Det fanns en hel klunga av dem under kastanjerna. Han hörde dem väsnas och skrika. Hans allvarliga stämning steg, allt eftersom han närmade sig klungan. Hans hjärta började klappa våldsamt: nu, snart, skulle han se sina nya kamrater.