United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bodde jag här och toge min dagliga kost af er godhet, Kunde en tjänare lätt eller tjänarinna i stugan Kasta på nådehjonet ett ord, som mera än nöden Tyngde hans själ. Nej, där i mitt ensliga torp som min egen Lefver jag bäst och gästar den evige gifvarens håfvor. Skogen kläder Han grön, Han låter den irrande fågeln Finna ett korn: mig hjälper Han hädanefter som hittills.
Hur han bodde och såg ut, skall jag ej kunna säga, ty der var nermörkt i den stora stugan, men en vänlig man var han och tillät villigt den eftersökte och medgörlige skomakaren att utöfva ett förbättringsverk på våra fem par vandringsskor.
*Främst, ett Lejon, drager Juda främst ett Lejon djerft och ungt.* "Juda är ett ungt lejon han hafver nederbögdt sig, och lägrat sigt som ett lejon, och som en lejinna." Jacobs välsignelse. 1 Mose Bok 29. C. 9 v. *Simeon sitt härskri höjer invid Hans.* Simeons stam bodde innom Juda-stams Snöre eller arfslott. Begge stammarne tyckas härigenom hafva varit sinsemellan närmare förbundne än de öfriga.
Den fick reda på, att det uppe på de sibiriska stepperna bodde en underlig man, som hade sina egna idéer om allt mellan himmel och jord. Men att denne ingeniör Pompowski hade något att skaffa med att en del floder händelsevis hade blifvit varma det var för tokigt tyckte alla.
Och i alla gatans lyktor, en lång fil från öster till väster, slogo lågorna ut som blommor. Abraham gick österut över storåbron, över Karlstorget in på Stenbrogatan. Det var Larssons gata med stora, präktiga hus men glest befolkad. I numro fyra bodde Sörmans. Hon är naturligtvis inte hemma, tänkte Abraham. Och gumman är döv och hör inte, när jag knackar.
Var äro nu kvalen, vreden, de bittra minnena, som bodde där inne, de hemska suckar, som genljödo där, de vilda rop, som gåvo sig luft ur Singoallas bröst, då hennes förtvivlans börda vart henne odräglig? Nu hördes endast sakta snyftningar. Erland lägger sin arm kring Singoallas liv och viskar hon hör icke vad, men det ljuder, som när en vindfläkt vaggar sig till ro i björkens krona.
Sitt ned, kusin, hvad nytt?» Med undran hörde Schana kusin Lamströms berättelse om kaktusväxten, som fått en knopp. Aldrig hade hon tänkt sig, att hon skulle få upplefva detta! Hvart femtionde år! Tänk, att det var femtio år sen! Hon mindes den dagen, som hade det varit helt nyss. »Jag minns alltihop jag med, du!» sade fru Lamström. »Jag var sjutton år och bodde hemma.
Det temligen stora boningshuset hade hvitmålade fönsterbräder och såg helt ståtligt ut i månskenet, omgifvet som det var af några präktiga gamla rönnträd. Gården var gräsbevuxen och hade alla uthusbyggnaderna ett stycke ifrån sjelfva stugan med sina främmandrum och förrådskamrar. Det var till boden Ella med sina kamrater nu styrde sina steg. Der uppe på loftet, det visste han, bodde Hedda.
I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen: Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres', Judas sons, barn; av siloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner; av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio; av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja, son till Hassenua, vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja, så ock deras bröder, efter deras ättföljd, nio hundra femtiosex.
Den finska hufvudstadens alla kyrkklockor ringde; på de små gatorna omkring det hus der Eva bodde i den halfbebygda stadsdel, som kallas Rödbergen, hördes bjellerklang och röster, det var helgdagsstämning och juldagsfrid, det var hvitt af snön, lugn och solsken. Små sparfvar flögo omkring på drifvorna, qvittrande och ruggiga.