United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !
I hörnet av Blekängsgatan stupade han över en brandsoldat. Det var en tråkig entré på scenen. Men värre blev det. Ty nu tog brandchefen honom i kragen och förde honom omilt in bland slöddret. Ingenjörn får inte bryta kedjan. Ingenjörn ska vara god och hålla sig i skinnet. Ingenjörn går bara i vägen. Där stod Julius Krok och blinkade och kippade efter andan.
Den första lördagen i september, som var en mycket ruskig och blåsig dag, samlade Louise sina trupper på Blekängsgatan. Hundarna höllos i band, far och son morrade ilsket åt varandra, men denna inbördes fiendskap skulle säkerligen försvinna, när de väl kommit i strid med råttorna. Louise ordnade sina skaror.
Släpp dem inte! ropade Louise. Agnes måste gå hem med Abraham, för det börjar regna. Gå hem själv! sade Agnes. Pojkarna förkunnade, att dammen var färdig. Vattnet började redan stiga upp på Blekängsgatan. Man måste handla. Men pojkarna hade fått myror i huvudet. Vem skulle egentligen få råttorna, de döda råttorna? Usch, ni får ta dem. Var så god.
Lyckligtvis var det tämligen lugnt och någon egentlig fara för närliggande kvarter förefanns icke. Blekängsgatan var utrymd. I mynningen av Sofiagatan samlades en massa slödder. Men i Karl-Johansgatan stodo några av stadens mest ansedda män med häradshövding Björner i spetsen. Öh-öh, det här blir att reda ut. Det blir att reda ut, upprepade borgmästaren. Är det någon som vet, hur dags det började?
Men Enok Ebenezar, som sällan skattade, stod i Garvarebrunnsgränd och nojsade med flickor. Och hans halsduk ett arv efter Gusten Sörman glittrade ofantligt röd. När fabrikerna blåste till middagsrast, kom smeden från sin smedja. Och vid Brända stenen mötte han Elis Eberhard Roth. Dagen till ära hade Jublet stapplat sig ända ut till Blekängsgatan, där alla fabriksflickorna hava sin väg.
Brädstölden avlöpte lyckligt, men under tiden råkade hundarna i slagsmål, barnen släppte snörena och Prick jagade sin fader Enok Ebenezar utför hela Blekängsgatan. Och ehuru Louise tämligen snart lyckades infånga dem, gjorde händelsen ett nedslående intryck på Blekängsbarnen. Ä det är inte värt, viskade de. Ä och så kommer bara fabrikörn rätt vad det är och slår ihjäl oss.
Barnen Sörman berättade för barnen Krok, att varulven vandrat på Blekängsgatan. Han såg ut som en stor svart hund och hade bara tre ben. Kastade man stål efter honom, så lyfte han på svansen och sprutade etter, men ropade man tre gånger Kristi namn, så försvann han i marken. Denna skildring stämde icke överens med Abrahams erfarenhet från Tanningen. Men var och en vet, att varulven byter gestalt.
I norra delen av staden ligger Blekängen, som icke längre är någon äng. Blekängen består av lådformiga två, eller trevåningshus, betäckta med gul, grå eller laxfärgad rappning, som ofta faller av och sällan lagas. Husen bebos av Bromsens arbetare, "verkstadsarbetare" eller "tändsticksarbetare" men allesamman Bromsens. Längst i norr löper Blekängsgatan från öster till väster.
Men när de sågo, att han var död, smögo de sig bort, skamflata och rädda. Louise tog Enok Ebenezar i famn och bar honom genom hela staden. Vattnet strömmade, tårarna strömmade, blodet strömmade. Det var en sorglig syn. Blekängsgatan låg öde, bräderna ramlade utför bäcken, fastnade, bildade små dammar, bröto sig lösa och ramlade vidare.
Doktor Roth kysser fabriksflickor mitt på ljusa dagen och på mun och på Blekängsgatan! Doktor Roth var icke särdeles mån om sitt goda namn och rykte. Men han avskydde bråk. Under tiden stod Aposteln inklämd mellan två risiga granar. Han däremot älskade bråk, för så vitt det kunde lända till sedernas förbättrande, brottslingars upptäckande och de ondas näpst.