United States or Brunei ? Vote for the TOP Country of the Week !
De fattigas bleka fönsterväxter slingrade i trånsjuka krökningar sina stänglar och blad upp efter fönsternas dammiga, regnbågskiftande glas. Ingen människa syntes, endast en svart katt med vita tassar, som satt på en dörrtröskel och slickade sol och njöt av middagshettan med hopknipta ögon. Tomas tog hastigt Märta om huvudet med bägge händerna och kysste henne.
Jag stod i köksfönstret, man gaf mig stundom litet vatten, solen såg varmt på mig och småningom började jag åter vakna ur den domning, som angripit mig. Öfverallt slogo fram blad och små skott och alla sade nu: "se Oleandern lefver ännu! Ja, men ett träd kan det omöjligt bli numera. Den måste få vexa till blott en buske".
Det är alltså Korsmässa och solen går i skyttens tecken. Det börjar ljusna därute, det är vår, och nära klockan tre på natten, jag kan alltså släcka min osande lampa och låta vårmorgonljuset lysa på dessa blad. Det svider i ögonen av all tobaksrök varmed jag fyllt detta gamla svarta rum, där jag tillbragt några stunder av mitt liv. Jag hatar detta rum. Jag hatar ensamheten och dessa anteckningar.
Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl? Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter. Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl?
Man kunde knappt tänka ut nog strängt straff för en sådan förbrytelse. De hade glömt all vaksamhet för egen del, anade ej den hemska fara, som lurade på dem själfva. Just i detta nu kom nämligen ett vidunder, ett odjur rusande fram från skogens mörka dimmiga gömsle, lurfvigt, hiskligt, och det vrålade så att träd och blad skälfde. Indianerna stodo en sekund lamslagna.
Uppgiften blir således att förlika det logiska och skarpt tecknade i planen för ett af nutidens Poemer med den djupsinniga, men obestämdt contourerade anläggningen af Hebreernes skaldestycken; eller för att nyttja en bild uppgiften blir att förena den Westerländska Poesiens nakna uppränning, hvars alla trådar man så tillsägande kan räkna, med den Orientaliska Diktens yppiga växt, hvars stam och alla grenar till den grad höljas af frodande slingväxter, att det ofta blir svårt att afgöra, hvilka blad och blommor tillhöra det ursprungliga trädet och hvilka de snärjande Parasiterne.
Drucken till hälften, började han bli vek till sinnes, han rev ett blad ur anteckningsboken och började med blyertspennan ett brev hem. När han skrivit en stund, påminde han sig att han en gång förr rivit ett blad ur anteckningsboken. Det var på “Konungen“, Lisa hade skaffat ett kuvert. “Ända sen i går natt kan jag ej leva utan er “
Åh! här är lustigt, skall du se, tror du jag fryser, nej, jag har så varmt som en eld jag kunde få lif och värme i en is, känn på mitt hjerta, känn hur det slår. Han skrattade på sitt eget fruntimmersaktiga, förnäma vis. Du är litet tokig, flickunge sade han, men följde med. Det bar af genom buskar och snår, regnet från grenar och blad öste ned på dem.
Nu begaf han sig ut i verlden, gladt ruskande på sig, och se: det första han fick se var den vackra doftande blomman som vuxit opp ur hans frö, och som just nu slog ut sina första blad och spridde sina första dofter kring nejden.
Jag vill dra på mun åt dessa många svärmiska fruntimmer, som skrivit i sina dagböcker “att deras enda mening med dessa blad varit att i ensamheten anförtro sin själ åt papperet“. På botten av sin själ har de dock betraktat det som ett förtvivlat sätt att komma i kontakt med dem som varit frånvarande, ett nödrop. Jag säger inte: låt vara att ingen någonsin kommer att läsa detta!
Dagens Ord
Andra Tittar