United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och så hade det dragit ut på tiden. Rose såg bister ut och redan vid åsynen av henne stack det till inom Stellan: hon var en black om foten på honom; helst skulle han ha velat sitta och dricka madeira inne hos Josef och drömma, att det var han själv, som blivit student, att det var han, som äntligen sluppit lös Det blev också för mycket med dessa dagliga promenader.
Sven visste nog, att han aldrig behövde vara rädd för sin mamma, men den här gången svek honom ändå modet. Ty nu kom han ihåg, vad hon hade sagt om riset, och när han fick se pappa, blev han riktigt ängslig. Ty pappa såg bister ut och sade i en mycket allvarlig ton: »Nu få vi lov att ta fram riset, Sven. Ty det vet jag, att mamma har lovat dig.»
Så han talade glad och gnuggade händren och fortfor: "Frukta mig ej, fast äldre jag är och tar mig en bister Min, då det fordras ibland, som kanhända ni sett mig vid kyrkan Lyfta förtörnad min käpp och skrika åt bönderna stundom; Annat akta ej dessa och lyda ej utan att klappas. Sådan är jag dock ej mot alla, så farlig på långt när Icke, och er, er ville, min själ, jag bära på händren.
Han såg Kring vida salen forskande, bister, mörk; Kämpar, som lett mot dödar, syntes Bäfva för blixten, född i hans ögas natt. Nu tystnaden bröt han. Hans röst Var djup som fjärran rullande åskors dån. "Vittnen af Fjalars sorg", han sade, "Börjad är striden, hören er konungs ord! Ve den, som i tystnadens graf, Hvad nu han sett, ej gömmer.
Åter, när allt var bestyrdt, som sig borde, begaf han sig dädan, Bister att se, men han manade mig att äta och sade: 'Åt, björnhufvud, och salta dig nu, sen får du måhända Sitta vid vatten och bröd en månad och släcka din törst här! Sade och bommade dörren igen. Af rädsla betagen, Genast till maten jag lopp, att bereda min mage till fastan.
Han sköt undan glas och tallrikar, vek upp duken, lade den digra läderväskan på bordet, öppnade låset, varvid väskan sprack upp med en smäll och gav ifrån sig papper i stinna rullar och buntar. Mor i Sutre på sin stol följde med andäktig uppmärksamhet hans förehavanden. Gästgivarn vaktade med bister min sovkammardörren.
Du stod där, du, men stum, med klingan dragen, Kall bidde Kothen, sluten red Grönhagen, Blott Konow svor, och bister röt von Schantz. Gif akt, tyst, hör! Det ljöd hurra på höjden. En man till häst syns nalkas. Hvem är han? Hör, hvilken storm af rop! Hvad vållar fröjden, Som brusar jublande från man till man?
En Spegelian är i detta fall Ingelman, som skrifver: " Öfver jorden himlen hänger, Lik en bister örn, som ser På det rädda rofvet ner Och uti snärjande kretsar sig svänger ." Han tyckes nämligen antaga, att örnen lefde af jordiskt rof, hvilket han troligen skall hafva svårt att bevisa.
Sen var stunden, bister kvällen, jag var trött af dagens färd, Men jag sökte nu ej hvila, tänkte ej på tak och härd; Nej, till dina fält och isar stod min längtan denna gång, Där fanns mer än härd och flamma, mer än hvila natten lång, Där fanns Finlands här församlad, ung och modig, stark och fri Och på oss såg fosterlandet och på fosterlandet vi. Ära öfver gamle Klercker, evig ära kräfver han!
Fåfängt än i stoftet brottas Kämpens starka arm, Fyra blanka pikar måttas Mot den fallnes barm. Stum och bister hotar döden, En sekund blott öfrig är; Finns ej mera hjälp i nöden? Vänta, Lod är där. Han har kommit, sprängd är ringen, Sluten kring hans vän; På den fallne aktar ingen, Allt är strid igen.