United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vad i herrans namn har du så långt nere vid jorden att göra, att de kan träffa dig med sina skott? Då kunde du ju lika gärna åka bil." "Jag måste flyga rätt lågt, för att kunna se hur jag kastar mina bomber, och för övrigt se någonting alls. Upp nu, Harry, så åker vi." "Stopp lite! Är det möjligen din mening att också den här gången gå så där lågt?
Men jag får inte bo på ön. Jag har stört friden. Det är synd, sade jag, ty det är en härlig ö. Och så tänkte jag: Där fick jag en historia alldeles gratis och en midsommarhistoria till. Kors, så underligt! Vi tar en bil, sade F. Nej! sade jag, vi tar en spårvagn. Det blir billigare. Sockret håller på att ta slut och man får bara köpa ett kilo i taget. Vi togo en spårvagn. F. hade tre paket.
Reporterna väntade sig ett uttalande av den numera store Wiberg och de fingo det. »Amerika har segrat!» sade han enkelt. Nya extrablad. Wiberg mötte Jönsson vid den flaggprydda hamnen i sin nya bil. Ett trettiotal reporters från skilda delar av landet voro också nere, för att inte tala om den hurrande mängden.
Ett beundrande sorl steg upp från de församlade reporters, varefter de rusade ut, för att ge ut nya extraupplagor. Men medan de trängde sig ut, stannade en bil utanför och en liten gubbe steg ur. Varje reporter stannade som fastfrusen, ty han kände mannen. Det var den store frankfurterkorvmiljonären Augustus P. Schniller, känd för sina stora konstsamlingar.
Det är nu så med mig, att jag tänker bättre, då jag går. Måhända är det annorlunda med andra. Måhända andra tänka bättre, då de sitta eller ligga. Nu slår mig en tanke: De som endast kunna tänka, då de åka bil eller då de ätit en festmiddag ha det säkert svårt just nu. Måhända är det därför som så mycket förefaller tanklöst här i landet just nu. Jag gick alltså och tänkte.
Vilket jag fick erfara. En kväll kom jag ut från utställningen, trött efter att ha gått omkring där hela da’n, och ropade an en bil. »Vatt ska’ ja’ köra hänn?» frågade chauffören på klingande göteborgska. »Hem, vet la du!» svarade jag på samma språk, hoppade in i vagnen, satte mig till rätta och somnade. När jag vaknade bredde den skånska slätten ut sig omkring mig, och solen steg upp i öster.
"Men", fortfor överstelöjtnanten, "uppmanas ni samtidigt att omedelbart lämna landet. Åtlyder ni icke denna uppmaning komma militärmyndigheterna att utvisa er. I annat fall bekosta vi en bil till vilken bakom fronten liggande ort ni väljer, varifrån ni kan fortsätta vidare. Antar ni tillbudet?" "Visst fadren", svarade Harry Taylor. "Jag sköter korrespondensen lika bra i London."
Den femte gästen var Anna-Clara. Hon kom inte till början av middagen men så var hon ju heller inte bjuden, så hon visste ju inte om att hon skulle passa tiden. Hon kom till fågeln. Hennes moder reste sig och sade: Jag tror ... Och sedan hände en hel mängd i flygande fläng. Telefon en bil och en man som stod ensam kvar på trottoaren, barhuvad, tittande efter vagnen som försvann.
Han såg inom sig månen blodröd träda upp över skogen; han såg månen flyta som en silverbåt i det svala blå; han såg månen skåda in genom sovrummets fönster; han såg honom fälla en glimmande silverskära genom luftdjupet till den hedniske stamfadern; han såg flickan Bil och gossen Hjuke bortförda i månbåten och lyckliga i den; han såg månstrålar skimra i fru Elfridas klädningsveck.
Vad har ni med oss att skaffa? Men då han såg att flickan tvekade mellan dem gjorde han slag i saken. Han böjde sig ned och viskade i hennes öra. Hon knyckte på nacken och tog ett steg mot David. Ah, kan tänka det bistra tider ökat priset å nej lilla girigbuken. Svarta Sara går för tjugu och du är gammal som fan. Den tjocke raglade i väg, men han försökte spotta efter David, som vinkade på en bil.