United States or France ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men de båda herrarna voro också fullkomligt oberörda, och upprepade sin begäran. Nu rodnade Maud litet, bevärdigade den närmaste med en blick och sade kort och kallt: »Var så god och låt oss vara i fred.» »Men, bästa fröken. Det är en abnormitet, att två så förtjusande damer gå utan sällskap.» Mauds och Fannys hjärtan veknade litet.
Hvarför skulle vi inte våga? Fanny kastade trotsigt hufvudet bakåt. Naturligtvis våga vi, försäkrade jag. Hästen gick i skridt längs stadens gator, människorna tittade på oss som på undervärk, men vi behöllo vår upphöjda plats och bevärdigade dem blott med stolta blickar. Hvart skola vi köra? frågade karlen. Till fruntimmersskolan. Hvar fins den? Den där gula gården vid torghörnet.
Nu, frände, kommer vedergällningen, viskade drottningen. Du säger det. Jag önskar bara, att jag vore utan mitt svärd, om något händer, så att jag inte förgriper mig på min egen far. Med tre långa steg hade jarlen hunnit ända fram till sönerna, men han bevärdigade icke Magnus med en blick. I stället lyfte han handen och slog Valdemar över kinden, så att tårarna sprungo den vuxne mannen i ögonen.
"Bevare mig, fattige man", sade han med förtjusning, "här har jag just dig, som jag söker. Vänta blott, vänta blott, spetsbof! Tviskinn och brända bullor, det skall nog bli din tur." Med dylika trösteord fasthöll han honom, till dess rektorn, som bevärdigade detta nya uppträde blott med en flyktig sidoblick, hann sluta tjoget.
Men ändå kom unge Blomgren och ville slå i honom att chefen önskade Dalströms närvaro i det allra heligaste. Dalström bevärdigade inte Blomgren med ett svar. Han endast morrade något ohörbart och fortsatte att addera i kassaboken. Men han blev allvarligt ond, när springpojken tio minuter senare stack in huvudet innanför dörren och vrålade: »Herr Dalström till chefen!»
»Harkrank!» sade han föraktfullt. »Du skulle inte ingripa om jag så försökte kyssa Rosa mitt för näsan på dig. Du är ett fegt kräk. Hundsvott! Kom Rosa och dansa med mig. Bry dig inte om den vettskrämde stackaren.» Rosa bevärdigade inte Zackeus med en blick utan stack lugnt sin arm under Johns.
Han hade sett statsråd, grevar och konsuler lyfta på hatten. Svea rikes kronprins hade lyft på hatten för honom, just för honom, och så bevärdigade en vanlig borgmästare honom endast med en knapp honnör. Han beslöt att göra revolution. Nästa gång han mötte borgmästaren var hans ansikte blekt men bestämt.