United States or France ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vakna Vali, du skulle ej sofva om du visste hvem som bemödar sig att återkalla dig till lifvet. Minnes ej Vali mera sin barndomsvän, den fångne ynglingen från fjerran land? Han har redan igenkänt den han frälsat ur djupets graf, och snart helsar äfven hennes öga sin räddare. Stormen lugnas, töcknen skingras. Solen lyser åter. Några dagar kryssar ännu briggen på hafvet.
Han skämtade godmodigt, var vänlig och artig mot barn och tjenare, men omotståndlig i sitt sätt att få menskor att le. Han kallades kamrern, var en barndomsvän till Johans far och hade upptäckts såsom boende i huset bredvid. De gamle talade om sina barndomsminnen. Der var ett förråd, som kunde fylla tomrummet.
Och som han slöt sin bön, då sprang bland löfven Hans barndomsvän, hans trogna flicka fram Och föll förlorad i sin älsklings armar, Besköljande hans kinders milda brand Med återseendets och glädjens tårar. Men, sorgens son, säg, hvarför dröjer nu, Din själ vid glada bilder? Hvarför talar Din röst om mänskosällhet nu, förut Blott van att ensam klaga och fördöma?
Det onda de gjort mig överflyttade min förvirrade själ på dig. För min sjuka tanke vart du en outplånlig skräckbild, och själva ditt namn, det ljuva Singoalla, ljöd för mig med hemsk klang. Då kom en flicka, som var min barndomsvän och min vårdarinna, när jag låg sjuk. Jag trodde mig älska henne; men den kvinna jag älskade var alltid du, min maka; det var du, som bar en mask, lik Helenas anlete.
Mången hugkomst där ur askan talar Till ditt bröst ändå! Kom tillbaka till ett land, som famnar, Ack, så gärna dig! Hvar som helst i våra skär du hamnar, Blombeströs din stig. Som en saknad vårdag skola tjällen Hälsa dig igen, Och hvart eko i de gråa fjällen Som en barndomsvän.
En sen höstafton efter supén, då kamrern var hemma och sällskapet satt tillsammans, steg fadern upp och bad att få tala. Mina gossar och min barndomsvän, började han. Derpå förkunnade han sin afsigt att skänka sina små barn en ny mor, och han tillade att passionernas tid var förbi för honom och att endast intresset för barnen dikterat hans beslut att taga mamsell * till sin äkta hustru.
Tåget bestod av en enda vagn, så lång, att dess bortre del försvann i fjärran, och där långt ifrån i dunklet kom konduktören. Han var liten som en dvärg, han växte när han kom närmare, det var hans barndomsvän som skjutit sig, han kom ännu närmare och drog sin kniv Juskus-Lars. Sakta som en spindel kröp han inpå dem. Det är Tao, skrek Ziri. Orgeln brusade igen, tåget stannade och de steg ur.
Betrakta den, se, den är skön och stor. v. FRANK. Hur kan ni mena så? v. DANN. Jo, denna ring är mig bevis därpå. FRANK. Min ring? v. DANN. Ja, hör mig! Sen, af ödets bölja Jag drifvits vida världen kring, Då sände jag den ring, ni bär, er ring, Till en, en kvinna, som ej fick mig följa, Ej dela mina skatter, men som var Min barndomsvän, min brud i forna dar. FRANK. Jag häpnar. v.
Och det är med honom du reser? förmådde jag ännu fråga. Agnes nickade bifallande, bredde ut sin serviett i famnen och såg på mig med ett bekymmerslöst småleende. Jag greps af dystra aningar. Det kändes som om jag haft en tung börda på mina skuldror, under hvilken jag var nära att digna. Hon var ju dock min barndomsvän!
Det var mycket angenämt. Hennes man grep med entusiasm mina båda händer och tryckte dem kraftigt, och mina ögon tårades, dels av rörelse över detta hjärtliga välkomnande, dels därför att Karlson är ganska stark. "Välkommen, välkommen, gamle barndomsvän", ropade Karlson. "Detta är alltså anledningen till att remissan inte kom. Du kommer med pengar, min käre, käre bror!" "Nej", svarade jag.