United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder, så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra. Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.
Men för mitt namns skull är jag långmodig, och för min äras skull håller jag tillbaka min vrede, så att du icke bliver utrotad. Se, jag har smält dig, men silver har jag icke fått; jag har prövat dig i lidandets ugn. För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag så, ty huru skulle jag kunna låta mitt namn bliva ohelgat? Jag giver icke min ära åt någon annan.
O! att vi aldrig känt den lumpna känsla, som svaga mödrar närt oss med som spenbarn, som drifver barnet att sin fader hylla, att såsom yngling vörda än hans svaghet i gråa hår och skydda dem för skymf; den svaga känsla, hvilken högst i dårskap dock stiger, då den böjer undersåten för kungen ned att honom dårligt dyrka som landets fader och sin äras borgen!
Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött. Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.
Men han sjöng om höga minnen, dar, som strålat längesen, Hjältar, gömda nu i grafven, bragder, halft förgätna ren. Det var Finlands kamp, han sjöng om, fosterlandets sista strid, Våra segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid.
Till tvifvel, själfförakt och liknöjdhet man närde mig; och när försmådd, förbisedd, sa långt man fått mig, solade man stolt sin äras glans emot min ringhets natt. Då kom till mig en oförväntad gäst. Ni mins den gamla kvinnan på er fest: sin son hon sökte där, den siste af det folk, som gått igenom er i kvaf. Med henne vid sin faders graf han stått, och denna graf var en schavott.
Detta var antalet män av Israels meniga folk: Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå; Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå; Aras barn: sju hundra sjuttiofem; Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta hundra tolv; Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra; Sattus barn: nio hundra fyrtiofem; Sackais barn: sju hundra sextio; Banis barn: sex hundra fyrtiotvå; Bebais barn: sex hundra tjugutre; Asgads barn: ett tusen två hundra tjugutvå; Adonikams barn: sex hundra sextiosex; Bigvais barn: två tusen femtiosex; Adins barn: fyra hundra femtiofyra; Aters barn av Hiskia: nittioåtta; Besais barn: tre hundra tjugutre; Joras barn: ett hundra tolv; Hasums barn: två hundra tjugutre; Gibbars barn: nittiofem; Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre; männen från Netofa: femtiosex; männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta; Asmavets barn: fyrtiotvå; Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre; Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen; männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå; männen från Betel och Ai: två hundra tjugutre; Nebos barn: femtiotvå; Magbis' barn: ett hundra femtiosex; den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra; Harims barn: tre hundra tjugu; Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem; Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.
Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han var nämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son. Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia sände ock brev för att skrämma mig.
Gamla öga, skym dig ej, Kväf tåren, som vill bryta fram ur hjärtats djup, Att den ej hindrar dig att se i denna stund. O hjälm, din glans har mattats, ärg har lagt sig kring Din kopparyta, guldet ensamt strålar än, En bild af troheten, som, om den äras, glöms, Förtrampas, uppbärs, aldrig vet af växling själf. HYLLOS. Emottag, fader, denna ädla pansarskrud Och sköld och svärd.
Och utan höga anors lån Kom denne man, en hyddans son, Från obemärkta trakter Och vann en storbet, knappast drömd, Blef landets stolthet, blef berömd Som starkast bland dess vakter Och blir i Finlands tid ej glömd. Och denna äras rena glans, Hans kärlek gjorde den till hans, Hans varma hjärtas låga.