United States or Hong Kong ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och hon sjelf var låg och elak, med ett obändigt sinne, som aldrig kände för andra och som aldrig kunde resignera. Återigen blef rummet henne så underligt instängdt och tryckande; återigen tog hon ytterplaggen på sig och gick ut i den stilla kvällen. Men hur annorlunda var icke hennes stämning nu.
Han stack hammaren tillbaka i bältet och spottade i den söndertrampade snön. Ja, annorlunda var det förr. Min farfar var ännu med på den tid, då järnet togs ur myren. Jag hörde honom ofta tala därom. En afton, när han stod i sin riskoja och hamrade, fick han besök av helge Erik, den stora sveakonungen. Det var vid den årstid, då kornet går i blom och enbusken dammar och som ännu kallas eriksmässa.
Allt detta kom för henne nu. De hade varit långa dessa elfva månader, sträfsamma, glädjelösa, så annorlunda mot det hon förestält sig. Hon var egentligen icke lycklig, det liksom formulerade sig för hennes tanke, det som hon känt som ett obestämdt, plågsamt tryck, någonting som hon förskylt, men omedvetet, någonting som var ett straff, hon visste ej hvarför. Men nu just kom hon på det.
Men du skall förstå mina arbeten. Jag fordrar nu icke längre, hvad du icke kan ge. Jag fordrar icke ditt intresse, ty du kan ej se mig annorlunda, än som vore jag fadd och tom. Jag fordrar icke, att du håller af mig, ty du tror mig grof, som min klädnad är. Jag fordrar icke, att du skall vara beständig, ty jag var aldrig annat för dig än en fattig förströelse. Jag skall finna mig i mitt öde.
"Kan ni väl begära att de skola vara annorlunda", sade fremlingen, i det han ställde bort sin kaffekopp på det lilla med ädla stenar sirade théfatet. "Från slägte till slägte hemfallna åt slafveriet, utan undervisning, hvad kan ni väl vänta af dem? Ni kanske knappt låter edra fruntimmer lära sig läsa och skrifva?" "Läsa och skrifva! Bosch! hvad skulle de dermed.
Han skrifver därom senare på tal om Älgskyttarne: "Själf en afkomling af koloniserade svenskar, hade jag föreställt mig finnen till sitt inre sådan, som han syntes mig till sitt yttre, när han någon gång kom med varor till min fädernestad; huru annorlunda fann jag ej honom i hans hem och vid närmare betraktande.
Antti dröjde månne han öfverhufvud mera skulle komma tillbaka? Fåfängt hopp! Jag viste ju att jag förlorat honom, jag viste att han icke mera hade en tanke öfrig för mig, att hela hans starka själ i detta nu lågade för Agnes. Och huru hastigt hade icke detta gått! För några dagar tillbaka var alt ännu helt annorlunda, Antti var nöjd, bestyrsam, upptagen af sitt arbete.
Och det gjorde hon, till och med då han låg drucken under bordet. Det var icke kärlek, det var religion. Hon var en qvinna och dertill omedveten om sin storhet i förmågan att lida och bära allt. Den slumrande reflexionen skulle aldrig vakna, och hon skulle gå i grafven, from som hon lefvat, utan en aning om att hennes lif hade kunnat vara annorlunda.
Det är om vår sista sommar jag nu berättar, den sista, då vi verkligen kände oss leva, den sommar, vilken blev så annorlunda, än vi hade hoppats och tänkt. Vi hade denna gång valt en helt annan plats än västkustens skärgård, och vi hade gjort detta, för att min hustru skulle få omgiva sig med allt det, som hon under föregående sommar hade saknat.
Vintern med sin rad af festligheter begynte åter, denna tid, hvilken hon alltid förut med glädje emotsett, och hvilken ständigt bragt henne nya segrar, nya lagrar och eröfrade hjärtan i mängd. Huru annorlunda var det icke nu. Hon hörde ej mer till stadens societet. Med bittert sinne betraktade hon nu från sidan dess lif och rörelse, man saknade henne ej, ville ej ha henne med.