United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !


’Mitt namn är Wall, i Nyheterna’, sade jag innan vi skildes. ’Så intressant’, svarade hon leende. ’Jag har hört mycket talas om er.’ ’Verkligen?’ ’Ja, ni lär ju vara den smartaste reporter i sta’n.’ gick hon, men glömde visst att säga sitt eget namn. Och jag funderade mycket över hur hon kunde ha hört mitt. Det var ju den tiden annars inte mycket känt utom kamratkretsen.

»Min man kunde annars gerna», sade den lilla bleka frun som under samtalet suttit tyst och följt de andre med sina blå dufvoögon. »Min man och herr Zimmermann äro goda vännerFru Zimmermann började tala om sina resor och herr Hedström spetsade öron som en gammal trumpetarhäst när han hör en hornsignal. När herrskapet sade farväl måste fru Zimmermann lofva att tillbringa en afton hos dem.

Det undgick honom heller icke, att ett vekt drag av sorg och nästan av fromhet skiftade fram ur det fula och annars frånstötande ansiktet. Du är vildman och hedning, sade han. Var det ditt barn? Du är olycklig. Kanske skulle jag bättre kunna hjälpa dig, om du toge kristnan. Tänk därpå, när du kommer i ensamhet. Varifrån är du?

Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun; ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun. Se, dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud. Ty jag fruktar att de annars glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

Det knackade. I stället för pastor Mielk kom der en annan andans man, åtföljd af sin adjunkt. Herrarne bockade sig och började sina frågor. Pastorn hade antagit en gråtmild, sorgsen och beklagande ton, som Josefina alls icke tyckte om. Med hvad sysselsättas dessa arma qvinnor? Med arbete, hvad annars? Jag trodde med bön och sång. Jaså, pastorn trodde det! Det skulle vara skönt! Med bön!

Var skulle vi ha den? frågade Almblad, svagt intresserad. Å, jag har sett ut en sån bra plats alldeles bakom vedboden. Där spikar du upp ett stängsel av några bräder och har man en stia. Vad ska han äta? frågade Almblad. Å, alltid har man mat åt en gris. Allt som blir över i köket och som annars kastas bort, det får han och föder man ju honom alldeles gratis.

Han hade häftigt sporrat sitt folk till ilfärdighet, hans blick var orolig, och han, den annars djupt bugande, hade nu knappt givit sig tid att hälsa sitt bands nya medlem, sin dotters make och riddarens son, med en vårdslös nick. Detta märkte Erland knappt, ty han hade endast öga för Singoalla. Sedan hövdingen gjort sin rund, gav han med en klocka tecken till uppbrott.

Men den kom sig därav, att hon hade pass med sig, som annars ångbåtsresande sällan medför, och att hon ägt ordningssinne nog att åt kaptenen under resan avlämna sitt pass, till all möjlig säkerhets vinnande för sin person. Sergeanten satt i många tankar nere i matsalongen märk matsalongen!

Utom glasögonkarlen förstås, Ladd-Pelle, som han annars kallades, han, när han var nykter, tillverkade rent märkvärdigt fina laddar. Han hade varit uppe länge nog, förundrad öfver att dags vara redig och klar i hufvudet att han gick och småkluckade för sig själf som i förnöjelse.

Eufemios tillade, att det måste vara ett andens verk, med alla kännetecken av ett gudomligt under, att tänkesättet i Rom i sådan mån var stämt till förmån för en man, som annars måste varit föremål för romerska församlingens fördomsfulla ringaktning.