United States or Oman ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han brukade annars mitt i den vildaste flykt ibland stanna sin häst för att skratta åt livkarlarnas oviga ritt, men i dag lyssnade han icke ens till Karl Algotssons kärleksvisor. De stilla avskedsorden fortsatte att ringa bakom honom ur fjärran som en liten spröd fridsklocka från en ensittares kapell i vildmarken. Han red upp på en höjd och höll stilla.
När barnen hunno fram emot myran sågo de Gullstjärna stå där drypande våt, gyttjegrå om sin annars rödhvita hud. Kalle, prästgårdsdrängen och Sara, som kommit lite före dem just lagom för att få opp kon ur myran innan hon fick hufvudet i vattsörjan, stodo bredvid henne smekande och pratande upplifvande ord.
Herrn är redan uppe, ser jag? förlåt! jag vet, att resande annars helst dricker på sängen, men Gud vet hur det kom sig i dag, klockan är redan halv sju; de många baronerna höll oss länge i sväng i går afse, innan allt vart skräpat till lags som de ville ha det. Gud låte det nu smaka och vara klart! Sara höjde huvudet och satte sig litet mot kudden.
"Stopp, stopp, fru Bergman!" kved mannen matt. "Jag är ingen tjuv, jag är Bergmans gamle gode vän Napoleonson, som bara ville skoja med Bergman." "Försök inte, usling!" svarade fru Bergman energiskt. "Gå framför mig, annars krossar jag skallen på er." "Men snälla fru Bergman, det är sant som jag säger. Ser jag ut som en bov?" Och han tog av masken. Fru Bergman granskade hans ansikte.
Hon säger att du ska betala kaffet genast, annars går du och super opp pengarna! Su... super jag? Inte alls! Jag har aldrig sett dig ta en sup! Men raska nu på, och visa att du är nykt när Lundstedt kommer, annars får du troligen ingen sup av honom. Nu skrapar Blacken på dig! Lundstedt! Vad har jag med Lundstedt att göra... tpo! tpo! står du stilla du din rrrackare!
Dyre, kom, kom snart! JULIA. Du var förstämd helt visst, när nyss du kom; Låt bli att neka det, bekänn det bara. FRANK. Tyst, Julia, tala icke mer därom! JULIA. Hur vill jag annars väl förklara Den kalla, obekanta blick, du gaf Till svar på min? FRANK. Den vet jag ej utaf. Kall kunde den ej gärna vara, Då hjärtat brann JULIA. Jo, pytt! FRANK. Jo, ganska sant.
En gång förde hon samtalet över på Louis de Châteauneuf, och lät med leende diskretion förstå, att hon visste, att han var bestämd till hennes brudgum. Edmée svarade på allt, småleende, säker, fullständigt oberörd. Hennes unga, berusande, väntansfulla lycka bar henne över alla annars möjligen pinsamma intryck och gjorde henne helt och hållet osårbar.
Tvärtom smittade hennes synbara nedslagenhet den annars så muntra skaran och timmen gick tyst och utan lif. När den var slut, och Hanna Rappe bland de första aflägsnat sig, kallade Verna Sommar de öfriga än en gång tillsammans, hon hade något att säga dem.
Men först och sist var det hennes röst: som glas, förstår du, men smidigt och böjligt; och hennes dialekt den klingade som ett helt annat språk än den vidriga skånska, som jag annars hör talas omkring mig. Hon var bestämdt från Sörmland. En sådan bild jag roat mig med att fantisera ihop! Tror du jag inbillar mig att den är sann? Ähnej. Men »det är ljuft att drömma» sa' de gamle idealisterna!