United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var återigen ett av dessa intryck, för vilka man kan vara alldeles likgiltig. Men längre bort i grottan såg han något annat.
Det är sjöbruden som vill hindra honom att gå upp till Weitikka. Tro ej att det är isdimmor, nej, det är den stackars drunknade, men han kommer ej fram förr än det blir alldeles mörkt och långt mera kallt. Jo, jo, allt det der kan jag tydligt se, om jag bara litet blundar med ögonen!
Då jag varit borta från henne ett helt år, möttes vi en gång på landsvägen. Hon kände igen mig. Jag stod alldeles stilla mitt på vägen och hon kom rusande, knuffade omkull mig, tjöt av glädje och ville inte skiljas från mig. Min far känner jag inte igen. Inte ens på lukten. Men två bröder känner jag. Den ena är så lik mig att man ofta tar fel på oss.
"Hvad har jag med äran att göra", ropade herr Gyllendeg, otålig öfver att vara missförstådd; "tviskinn och brända bullor, jag frågar enkelt, hvad skollagen lofvar den, som stryper andras får." Denna oväntade fråga, som väl aldrig i någon skollag haft ett svar, hade så när bragt den gamla rektorn alldeles ur koncepterna.
Jag kom åtminstone alldeles helskinnad derifrån; der var ingen som gjorde ringaste min af att äta upp mig. För resten var han ju sjelf med.» »Ja, det det är inte det men ja, jag vet inte...» Till all lycka för den unga frun, som våndades under sin förlägenhet, ringde det nu på klockan och »Karl» ryckte an till undsättning. Samtalet gled åt annat håll.
Pastorn grep honom genast som en jämbördig ståndsperson och slog upp samtal, som gummorna belyssnade med spända ögon och öron, för de trodde alldeles säkert, att professorn var en spränglärd man. Men Carlsson kom in och förkunnade, att allt var redo och att man bara sökte efter Gusten för att få börja. Var är Gusten? ropades nu ute på backen och upprepades ända uppåt logen. Ingen svarade.
"Och de äro så glada och slickas till tack. Usch, usch, usch! Och vi ha' bara sofvit. Och det är nästan sista dagen i fäbodarna. Just som om vi inte kunde sofva så mycke som behöfs hemma, under skoltiden." "Ja, fy så rysligt, och så alldeles ohjälpligt", suckade Ingegärd.
Under sådana förhållanden var den uppgift, Krysanteus här ville lösa, en mycket svår. Också misslyckades försöket alldeles, såvida man nämligen antager, att målet icke var att förstöra penningar, utan att upphjälpa konsten.
Benellis andra favorittanke är den öfvertygelsen, att den historiska utvecklingen inte skapat någon skillnad mellan dagens släkte och den människa, som lefde för hundrade år sedan. »Besjungen eder egen tid äfven genom förgångna tiders historiska händelseförlopp och känslor» med detta motto inleder Benelli en af sina dramer »och I skolen varda odödlige.» Det är säkert alldeles särskildt behagligt att identifiera sin egen dag med fädrens gårdag, när ens land har Italiens lysande förflutna. Benellis landsman Adolfo Albertazzi gör precis som han, blott ännu mera afsiktligt, i
Nyländingen, som var skrifkunnig, lyckades dock snart att få plats på en fabrik, men Matti blef, oaktadt alla ansträngningar, utan. Alla hans försök voro fåfänga. Hans helsa var bruten, hans krafter aftogo allt mer, och hans mod var snart alldeles borta.
Dagens Ord
Andra Tittar