United States or São Tomé and Príncipe ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Mamma borde neka Lyyli att komma på bryggan, hon är der bara i vägen för oss och så faller hon ännu en vacker dag i vattnet." "Men ja' fallej inte", försäkrade Lyyli. "Hvarför får inte Lyyli se på, när ni metar?" frågade modren. "Men hvems fel är det, om hon faller i sjön?" vidhöll Arvi. "Lyyli aktar sig ju, att hon inte faller?" "Lyyli attar sej."
Om ni mig älskat, förvisst ni hade spart mig denna stund. Jag er ej aktar. DANIEL HJORT Ah farväl! SIGRID Blif qvar! Jag andas åter. Snart jag honom har. Tionde scenen. De förra. Arvid Stålarm. Johan Fleming. STÅLARM. Är nu den lilla blyga oron öfver? SIGRID. Ja, jag bestämt mig. STÅLARM. Och så allvarsam? Du tycker det! Nå ja.
Med ädelt saktmod svarar honom jungfrun då: "Gud tjänar jag och Kristus, den han skickat har, Och bringar väsenlösa gudar ingen gärd, Räds heller ej att träda in i lastens rum, Ty äfven där är Herrans ängel nära mig Och aktar kvinnan, att hon ej oskärad blir." Nu bjöd prokonsuln rycka hennes kläder af Och ställa henne blottad fram för mängdens blick.
När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn. Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver. De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv. Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
Och konungen sade till folket: »Jag vill ock själv draga ut med eder.» Men folket svarade: »Du får icke draga ut; ty om vi måste fly, aktar ingen på oss, och om hälften av oss bliver dödad, aktar man icke heller på oss, men du är nu så god som tio tusen av oss. Därför är det nu bättre att du står redo att komma oss till hjälp från staden.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse. Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom. Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg. Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp. Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar. Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga. Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN. Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom. En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
Skoningslöst förlorad är Han annars, han och alla vi, hans trogna här. Men hvad? En väpnad skara nalkas skyndande, Om vänlig, om fientlig, vet jag ej. Dock se, Jag skönjer Rhaistes bland dem. Ve, nu återstår För oss ej räddning mera. Oss? Hvem aktar oss? Må vi förgås! Men dig, min unge konung, dig Skall samma öde drabba! EUBULOS. RHAISTES med en skara folk.
Mitt var det fält, du odlar nu; de hjordar, du Kring Xuthosberget vallar, voro mina då, Och min var ock den boning, nu du kallar din. Hur har det så förändrats? RHAISTES. Hvad? Du frågar det, Du, som ej aktar ödets järnhand, ej det skick, Som gudar stadga, då de störta kungar ned Och höja andra bättre.