United States or North Macedonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv. Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse. Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Ja, säll är den som aktar på ditt namn. Hören om straffet, och vem han är, som har bestämt det. Kunna ogudaktighetens skatter framgent få stanna i den ogudaktiges hus? Kan där få finnas ett undermåligt efa-mått, värt att förbannas?
Han hade trott, att den eviga tankegången skulle brytas. Men den bröts icke. Och den gick så här: Se, jag föddes i en torparstuga, där det inte fanns någon torpare, åtminstone har jag aldrig sett eller hört talas om honom. Men när jag var så fattig, måste jag använda alla medel för att komma mig upp. Likafullt gjorde jag aldrig något straffbart. Och ändå aktar folk mig som en tjuv.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned. Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde: »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning; men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende. Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.» Nej, häri har du orätt, svarar jag dig.
Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående. Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne. Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud.
Men vad har du för kännedom om saken och hur har du fått den? Håhå! skrek plötsligt käringen. Vi ha haft ögonen hitåt alltsen Jan-Petter dog och länge dessförinnan. Håhå! En känner väl, var det osar bränt! Pojkstackarn har ögon som en katt och larvar omkring utan att någon ser honom. Ty vem aktar masken som ödmjukt kryper? Håhå! Eller ugglan på trädets gren? Vi vet nog vad styggelse är i socken.
TEKMESSA. Din stränghet lät mig icke tro, att du det såg. RHAISTES. Jag ser din ofärd, vet kanske dess orsak ock. TEKMESSA. Om du mig känner redan, hvarför frågar du? RHAISTES. För att till svaret lämpa mitt bemötande. TEKMESSA. Så gör det då, var mild mot den olyckliga! RHAISTES. Olyckan ensam aktar jag ej mildhet värd; Den måste äfven följas af sannfärdighet.
Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor! Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet. Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga, synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
JULIA. Jag vet, att han är fattig, ja, jag känner, Hur djupt bekymren på hans sinne tärt. Han är så ensam, har ej släkt och vänner, Han söker inga, aktar det ej värdt. v. DANN. Då liknar han ju mig, det är mig kärt. JULIA. Men hvarför vill han ej bespara Sig alla sorger, säg mig det, Då onkel bjuder hjälp? v. DANN. Jo, jag kan svara: Det sker af stolthet, och han handlar rätt.
Jag förstår, att den vise aktar denna världens ära, gunst och rikedom ringa; men tänk dig, store mästare, vilken vinning det vore för hela världens vetenskap och din egen forskning, om du utrustades med tillräckliga hjälpmedel för att med framgång studera naturens lagar!