United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi bedja dig i denna stund: Behåll oss städs i ditt förbund Och för oss sist till evig fröjd Med dig uti din himmels höjd! N:o 179. Träd in i detta hjärta, Guds Ande ren och skär, Fast jag med bitter smärta Vet, hur det syndigt är; Ack, jag det borde rena, Men det kan du allena, Så kom och blif mig när!
Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt. Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge? Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull. Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket? Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.
Och Manoa bad till HERREN och sade: »Ack Herre, låt gudsmannen som du sände hit åter komma till oss, för att han må lära oss huru vi skola göra med gossen som skall födas.» Och Gud hörde Manoas röst; Guds ängel kom åter till hans hustru, när hon en gång satt ute på marken och hennes man Manoa icke var hos henne.
Af Gud till oförgängligt godt Ett lätt och timligt ondt jag fått. Så vill jag bära det förnöjd Och bida, under korset böjd, Att sorgen byts i fröjd. Ack, snart ju slutas här mitt lopp, På Herran bygger jag mitt hopp. Pris vare Gud, hans vilja ske! I allt, hvad han mig täckes ge, Skall jag hans kärlek se; Han är mig hopp och tröst och stöd, Så är jag trygg i lif och död. Bönepsalm.
Jo, ack jo! Edmée tvang sig till att småle.
Nära henne stod en annan docka, som, då man drog på en tråd, vände sig fram och åter för sin spegel med mycken stolt sjelfförnöjelse. Men ack, hennes hufvud var afslagit. Bredvid henne stod en chinesisk docka, med långa mustascher, och nickade högvist på hufvudet.
FRUN. I det jag lät er tro er vara älskad af min niéce, har jag spelat en afskyvärd komedi med er? ERNEST. Ni tillstår det? FRUN. Ack ja! Det var inte hon som älskade er! ERNEST. Det vet jag redan, min fru! FRUN. Det var inte för henne som jag önskade väcka er kärlek!
Och sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN och sade: »Ack Herre, HERRE, du är ju den som har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm.
Ja, för att deras hjärtan må försmälta av ångest, och för att många må falla, skall jag sända det blänkande svärdet mot alla deras portar. Ack, det är gjort likt en blixt, det är draget för att slakta! Hugg lös med all makt åt höger, måtta åt vänster, varthelst din egg kan bliva riktad. Också jag skall slå mina händer tillsammans och släcka min vrede. Jag, HERREN, har talat.
Ack, mer mig gafs än detta allt, Och nu dock allt mig brister; Till detta tal går tusenfaldt, Ja mer, mitt skuldregister. Jag slösat allt, jag vet det väl, Som ur otömlig källa, Och nu, så arm till kropp och själ, Skall allt jag återställa.