United States or Kosovo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kanss' mielen etsii siellä Ain' ijäist' menoo taivaass' Juur' Herran pyhäin seurass'!» »Taivaass' on kunnia Mull' valmis korkia, Sin' kirjaan elävitten On nimen pantu, tiedän, Siell' iloss' parhaass' pauhaan Ja Herrall' kiitost' laulan.» VILLE.
Första dagen började jag redan vandra med stor ifver, men då jag företog mig att gå barfota, så fick jag en tillräckligen stor blåsa under högra hälen, som något hindrade vandringen. Dock fortsatte jag vandringen utan att mycket uppehålla mig på något ställe, blott att jag andra dagen besteg Wuokatti, i Nurmis tog vägen genom sågen derstädes för att fråga om sjölägenhet skulle finnas öfver sjön Pielisjärvi och då sådant icke fanns, fortsatte jag vandringen till fots vidare, dröjde en dag i sista gästgifveriet norr om Pielisjärvi kyrka för att skrifva några bref, och ankom den 15:de Junii till Liepala by söder om Koider, efter att dessförinnan blott hafva fått en trollruno i södra delen af Pielisjärvi. I sistnämnde by skref jag opp några sagor och gåtor, men ingen runo. Derifrån tog jag kosan åt öster till Hattupää och så vidare till Lupasalmi på andra sidan om gränsen. I Hattupää skref jag några runor och i Lupasalmi äfven några Kalevalarunor, dock osammanhängande. Annorstädes fick jag stort ingenting på hela ryska sidan, derföre skyndade jag snart bort ifrån dessa penningeprejare och kom öfver Kuutamolahti och Megris tillbaka till Finland. Den 29:de Junii var jag i byn Kuolismo, der jag äfven fick några runor, kom derifrån till Ilaja jernbruk och fick der flere sagor af dervarande mjölnaren, men blott en ursprungligen finsk: "Syöjättären lopusta". (Sednare har jag satt föga värde på de utländska sagorna). Söndagen derefter den 6:tte Julii kom jag hit till Megrijärvi by och först här träffade jag en duglig runosångare, den i sista brefvet omnämde Simana Sissonen, af hvilken jag fick öfver 60 runor, hvaribland många Kalevalarunor men ännu flere trollrunor. Den vackraste och tillika fullständigaste af Kalevalarunorne är slutet af en runo öfver Ilmarinens frierifärd till Pohjola eller Hiitola "Ukon Hiien tyttärestä", hvilket (slutet) lätt låter sjunga sig såsom en skild runo. Den beskrifver huru Ilmarinen "Naista kullasta kuvasi, hopiasta morsianta" af harm deröfver att hans älskade gifvit företräde åt hans rival Ruuan Ruotsi(?) me[n] blef till straff för denna trolöshet förvandlad till en fiskmås. För öfrigt finnes om Wäinämöinen utom hans Sampofärd, hans sammanträffande med Joukamoinen på en smal landsväg der den stolte Jouk[amoinen] säger: sepä tiellä seisokohon, kump' on tieolta syvempi, virsiltähän laulajempi, men sjunges af W, "alle selvien vesien, päälle mustien mutien, kynsin kylmihin kivihin, hampahin vesihakohin", derifrån han icke förr slapp bort, än han lofvat sin enda syster åt W. till ägta.
Han kan, under ljufva förhoppningar, med lugnt sinne föreställa sig idealet af rättfärdighetens domstol inför hvilken de svaga hafva sin tillflygt i barmhertigheten.
Niin uskost' ei Cornelia pojilleen Lukenut, kuin hän sulle, runoutta Ja Tulliuksen Oratoria. MARCUS. Sin' etkö arvaa, mitä hän sun tahtoo? POIKA. En tiedä, enkä osaa arvata; Jos ei vain hulluuden se liene puuskaa.
Finska Litteratur-sällskapet har svårt att betäcka sina nödvändigaste utgifter, och de penningar, som Viborgska sällskapet eger, hafva redan sin vigtiga bestämmelse.
Och sedan Frelsaren uppfyllt sin höga bestämmelse samt uppoffrat sig för menskligheten ansågo, åtminstone efter benämning i Bibeln, desse Christne detta uppoffrande äfven för offer under allegorie af Påskalamb, hvilket var ett offerdjur, och troligen förstodo de fleste af dem således ännu icke hemligheten och höjden af Försoningsverket.
Hän sanoi mulle "minuun vaan Sa luota turvallisna; Ma omas olen kokonaan Ja pysyn uskollisna; Min' olen sun, sin' olet mun, Mun tieni ovat myöskin sun, Meit' eroita ei kenkään." "Vereni minä vuodatin Ja elämäni annoin; Sun eesstäs' kaikki kärsinkin Ja kaikki vaivat kannoin. Ja syyttömänä kuolemaan Ma lähdin synteis' tähden vaan, Jott' autuuden sä saisit."
Oi, että niinkuin Pilatus nyt voisin Tään ilkimurhan käsistäni pestä? MURHAAJA. No, mitä aattelet, kun et mua auta? Sun vitkautes saa vielä herttua kuulla. MURHAAJA. Jos kuulis, että veljensä ma säästin! Sin' ota palkka; kaikki hälle kerro. Oi! minä kadun tätä herttuan murhaa. MURHAAJA. Mut en vaan minä; mene matkaan, raukka!
GLOSTER. Ma tiedän sen. Mut, Anna, Purevaa tätä sanasutka-kiistaa Kalsompaan äänitapaan vaihtaaksemme Syy Plantagenetien äkkisurmaan, Niin Henrikin kuin Edwardin, se eikö Lie moitittavampi kuin itse teko? ANNA. Sin' olit syy ja kirottu myös teko. GLOSTER. Sulonne tähän tekoon oli syynä, Sulonne, joka unessa mua kiusas Käsiksi käymään koko mailman surmaan Vaan hetken ilost' iharinnoillanne.
Utslag: Förevarande mål har K:r R:n under öfvervägande tagit, och funnit att de af författarn till ifrågavarande skrift H:r Magistrats Secreterarn J. Judén pag. 21 och 37 yttrade åsigter och nyttjade uttryck rörande Läran om Christi förtjenst äro så mörkt framställde och så litet öfverensstämmande med den i Vår heliga skrift grundade och i våra symboliska böcker af vår kyrka antagna Lära, att Hr Magistrats Secreterarn sjelf i dess aflemnade förklaring ej kunnat nöjagtigt utreda dem, utan nödsakats tillstå att han »som mäst förtackade sin bildning sig sjelf, icke kunnat hinna till klarhet uti allt» hvarigenom han således sina misstag sjelf erkänner.